Smärta

Det gjorde så ont i mitt hjärta att se dig sådär. Och det gjorde ännu ondare när jag inte fick följa med dig i bilen. Men mest ont var att jag inte ens fick säga hejdå. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, för jag tyckte så synd om dig.

Jag visste inte vad som skulle hända med dig och hur länge du skulle bli kvar. Jag anklagade mig själv för att det blev som det blev, även fast jag vet att det inte var mitt fel. Jag kunde inte sova när jag kom hem för jag var så orolig över hur du hade det. Jag kan inte ens tänka mig hur du hade det där inne. Jag lider verkligen med dig.

Just nu är jag bara glad att allt löste sig och att du mår relativt bra!

Finns allltid här för dig och jag kommer aldrig lämna din sida <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0