It fucking hurts!
Det gör så ont. Så fruktansvärt ont. Men det kunde ha varit värre.

Jag accepterar ditt beslut och är det det här du vill så får vi köra på det. Det är januari igen. Som jag sa i januari "Jag tänker vänta på att du kommer övernes med livet, om det är okej för dig?!"

Jag är inte arg, inte det minsta. Du sa precis som det var från första början, men ändå gjorde vi ett försök. Att det inte funkade, just nu, är synd, men vi gjorde ett försök. Jag uppskattar din ärlighet och det är bland annat därför som jag inte är arg. Hur skulle jag kunna? Jag vill inte att du ska göra något du inte vill och då är det här det bästa alternativet.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är ledsen, för det är jag. Jag kämpar mot tårarna nästan hela tiden. Det är riktigt jobbigt. Men jag tror att vi möttes på halva vägen, eller något åt det hållet. Och jag vill att du ska veta att jag finns här, så länge du vill att jag ska finnas här.

Jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0