The truth can hurt

Orden ekar fortfarande i mitt huvud, men det känns helt okej ändå.

Men brukar säga att sanningen svider. Och det gör den. Men det är sanningen. Ska iallafall göra mitt absolut bästa att tänka och känna efter för mycket, även om det är sån jag är. Men det är för mitt eget bästa som jag borde, inte sluta, men dra ner lite på det. Till slut kanske jag tror att det är sant och det vore ju förjävligt. Vill ju inte bli paranoid.

Helt okej bra dag!

Idag är en lite bättre dag. Igår var jag sur och grinig och var inte alls rolig att ha att göra med. Men det har gått över, som tur är.
 
Var på stan med Sara tidigare idag. Först blev det lite skoshopping och sen satte vi oss på ett café i typ 4 1/2 timme. Vi fikade lite och pratade massor om allt och inget. Måste säga att jag verkligen är glad att jag träffat så fina vänner här nere. Skulle aldrig klara mig utan dom.
 
Sjukt snygga! 12 cm klack och dom kostade bara 299:- Ett riktigt kap alltså.
Iofs är dom liiite lite trånga, men jag provade en storlek större och dom var alldeles för stora. Men vill man vara fin får man lida pin.
 
Och alldeles nyss var jag ut i parken och sprang två varv också. Blev helt slut efter det, men det var riktigt skönt. Är helt okej nöjd med tiden, med tanke på att jag inte sprungit sen i höstas någon gång. Förhoppningsvis kommer jag somna lite tidiagre än de senaste nätterna.
Ska försöka springa några gånger i veckan för att förbättra min vansinnigt dåliga kondition. Och det är verkligen win-win, för både kroppen och huvudet mår bra av att jag är ute och rör på mig istället för att ligga i soffan och dega hela dagarna.

And it goes on..

Natten till igår sov jag 4 timmar. Somnade strax efter 0400 någon gång. Eller det var då jag kollade på klockan sist iallafall. Vaknade strax efter 0800. Var helt övertygad om att jag skulle somna i helt okej tid igår, men det gjorde jag absolut inte. 0500 kollade jag på klockan sista gången och somnade nog rätt fort efter det. 1000 vaknade jag imorse, så det blev bara 5 timmars sömn.

Jag vet att jag tänker och känner alldeles för mycket och det är förmodligen det som håller mig vaken. Oron. Rädslan. Inbillningarna.
Men jag hoppas att det löser sig snart. Ska försöka lösa det idag, så gott det går om inte annat. Jag orkar inte ha det såhär längre.

:'(

Jag har blivit sparkad på när jag legat på golvet, hårt! Men det kändes inte ens om man jämför med hur ont jag har just nu.
Trodde aldrig att ord kunde såra så mycket och göra så fruktansvärt jävla ont. Även om jag vet att orden är sann, så vill jag inte höra dom av just den anledning att de gör så ont.
Jag vet. Du behöver inte kasta orden på mig. Tro mig, jag vet.

Sömnproblem och annan skit!

Det är fan helt jävla omöjligt att sova nu för tiden. Hur tidigt jag än går upp på morgonen så kan jag inte somna i tid på kvällarna. De senaste nätterna, i ungefär en vecka, har jag varit vaken till långt efter midnatt. De två senaste dagarna har jag varit vaken till efter 0400. Jag har inte varit trött alls och det känns som att jag har provat allt.
 
Jag har noll energi. Har inte haft det på länge. Det vet jag beror på att jag inte äter som jag ska, men min matlust har varit borta i över en månad. Vissa dagar är normala, men för det mesta finns den inte där. Då tvingar jag i mig mat, för jag måste ju äta! Nästan varje gång jag äter räcker det med att ta några tuggor, sen blir jag så illamående att jag vill kräkas. Det spelar ingen roll hur god maten är heller. Jag vill bara inte ha.
 
Jag önska verkligen att matlusten kommer tillbaka väldigt väldigt snart, för jag orkar inte må såhär längre. Så fort jag reser mig upp snurrar hela världen och det blir svart för ögonen och jag måste antingen sätta mig ner igen eller hålla mig i något så jag inte rasar ihop.
Och värre blir det när jag har mina dåliga dagar. Då har jag inte lust med något alls.
 
Jag förstår inte varför jag mår såhär. För egentligen mår jag bra. Jag har JÄÄÄÄVLIGT tråkigt, men jag mår bra. Det kanske är något omedvetet som ligger och trycker någonstans, men jag vet fan inte vad det skulle vara.
 
Jag skulle vilja börja träna igen också. Klättra en gång i veckan vill jag göra. Men för det måste man ha ork. Och för att gå upp till träningen behöver man verkligen ork. Jag hade tänkt börja löpa nu i sommar också, men jag orkar fan inte ens gå fram och tillbaka till affären utan att vara helt jävla slut.
 
Jag önskar att allt kunde bli som det ska igen så att jag kan njuta av en regnig sommar och min första riktiga sommarledighet på typ 9 år. Jag vill orka göra någonting, men det går inte så bra när min kropp motarbetar mig.

Uttråkad och rastlös

Idag har jag ingen som helst lust med någonting. Vill bara ligga nerbäddad i sängen hela dagen.
Jag tänkte skriva att jag inte har tid med det, men jag har inget annat än tid eftersom jag inte har något att göra om dagarna. Men just idag tvättar jag och ska alldeles strax börja städa. Bara för att göra någon nytta. För jag har inte gjort något vettigt på bra länge nu.
Tro det eller ej, men jag börjar bli less på att inte ha något att göra..

Läkarbesök

Det gick väldigt fort inne hos läkaren. Hon sa att det förmodligen inte var någon fara, men om jag ville skulle jag få göra en mammografi. Och det vill jag absolut göra, för att vara på den säkra sidan. Så om ungefär 6-8 veckor ska jag dit. Det kunde ta lite längre tid eftersom det är sommar och hon inte trodde att det var något farligt.
Men det ska bli skönt att få det överstökat.

Terrified

För några veckor sedan hittade jag en knöl i ena bröstet. Förmodligen är det inte alls något allvarligt, men jag är ändå skiträdd. Pratade med vårdcentralen idag och fick tid redan imorgon.
Jag är sjukt jävla nervös. Har aldrig varit så nervös inför ett läkarbesök som jag är inför det här. Och jag är sån som alltid tror det värsta och målar upp olika scenarion om vad som kommer att hända.
Men som sagt.. Förmodligen är det inget allvarligt, men lika bra att kolla upp det.

Spontant är bra!

I fredags skulle några från styrelsen och några av våra småfaddrar (små kallar jag dom eftersom dom inte VAR våra faddrar, utan för att dom i höst på nollningen är faddrar "under" oss) hänga lite i parken, dricka lite och sen skulle jag hem och plugga. Det gick sådär.

Folk blev av med oskulden (när någon biter bort ovvemärket), vi gjorde pyramider, hade sångövning, spelade kubb och till slut hamnade dom flesta på kåren. Det var en sjukt rolig kväll. Jag fick tillochmed en slav, så jag är rätt nöjd!


När jag skulle hem sen insåg jag att min nyckel var borta (nej, jag var inte så jävla full att jag inte visste vad jag gjorde). Jag får världens panik, springer omkring i hela kårhuset och letar, frågar all personal.. Ingenting. Var tillochmed kvar ett tag efter stängning när alla lampor var tända, men fortfarande ingen nyckel.

Med ännu mer panik och några tårar går vi ner till parken och letar. Kände att allt hopp bara försvann eftersom jag bara hade en nyckel på en kedja och att hitta den någonstans i en park kändes hopplöst. Sprang runt på alla-ish ställen jag varit på och jag hittade den! Helt galet. Jag var fan helt överlycklig! Den hade ramlat ur fickan alldeles innan vi gick upp till kåren, för vi satt på en filt och hängde där strax innan. Och tänk er att inte vakna upp med ångesten att behöva betala 600-ish spänn till Securitas för att få komma in!

Gick hem, försökte sova, pratade med lillebror och mådde sådär (inte för att jag var full, utan för en helt annan sak)..


Jens tog min oskuld!



Lisas med..



Liten pyramid.



GÖR OM GÖR RÄTT! STÖRRE PYRAMID!



Emma, Felicia och Jens på kåren.

 

 


.

Varför har ingen sagt något tidigare?!

Den här helgen..

Den här helgen för ett år sedan hade jag precis varit i Skövde för första gången någonsin.
Den här helgen för ett år sen hade jag precis fått mitt hjärta krossat och var tillbaka i januari. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få träffa honom.
Den här helgen förra året tyckte jag så vansinnigt mycket om D att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och det gjorde ont att vi inte var tillsammans längre..

Den här helgen har jag snart bott i Skövde i 10 månader.
Den här helgen har spenderats med D och vi har varit på bio två gånger, varit ut på restaurang en gång och ätit frukost på max. Vi har umgåtts massor och ätit ännu mer.
Den här helgen tycker jag fortfarande vansinnigt mycket om D (men säg inte det till honom!), fast vi är fortfarande inte tillsammans. Däremot träffar jag honom rätt ofta och jag är helt okej nöjd med mitt liv just nu.

Bjuder på en gammal bild också. Ungefär två år gammal tillochmed.

 


Helt okej söndag

Gårdagen blev inte alls som jag tänkt mig. Hade tänkt legat i soffan hela dagen och inte göra något alls. Kanske plugga lite. Istället fick jag ett sms av D som frågade om jag ville gå på bio. Självklart ville jag det, så han kom hem till mig runt 1830. Vi gick ut och käkade och när vi var färdig så bestämde vi oss för att skippa bion och gå hem istället.

Fick även sovsällskap och det klagar jag absolut inte på. Det är alltid lika trevligt.


.

När man är ledsen, inte vill vara ensam och MÅSTE plugga, då åker man hem till mamma och myser sönder med vovvarna och bästa vännen. DET är vad jag ska göra nu, annars kommer det här gå åt helvete.

Robot

Känner mig lite som en robot just nu, då jag knappt kan röra armarna. Får dom absolut inte över huvudet och får dom inte längre ner än som på bilden. Det gör ont, men det är riktigt jävla skönt ändå, att känna att jag verkligen har tränat.


Träning

Förra helgen sprang jag militär hinderbana, igår var jag på gym för första gången på flera år. Jag har sjuk jävla träningsvärk och det är alldeles underbart!
Jag måste verkligen komma igång med träningen på riktig. Jag behöver bara någon som tvingar mig såhär i början, någon som kör riktigt hårt med mig. David är rätt bra på det.


Idag..

Idag mår jag bra.


Gävle

Var hem och hälsade på mamma förra veckan. Orkar inte skriva så mycket så jag lägger upp lite bilder istället. Har iaf saknat alla där hemma.


Such a lonely world

Efter en veckas sovsällskap är det inte ens lite roligt att sova själv igen.


Lost in space

Jag är bara jävligt förvirrad just nu. Men för tillfället mår jag vansinnigt bra, bättre än på länge. Det tänker jag fan njuta av.


Out of my mind

Ibland önskar jag att jag bara kunde koppla bort hjärnan, sluta tänka alldeles för jävla mycket och bara njuta av tillfället som ges. Men det är fan helt jävla omöjligt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0