★carroe★

Jag kom precis på att det här inte är så bra.
Eller jo, det är jävligt bra, men jävligt dåligt på samma gång.
Vet fan inte hur jag ska lösa skiten.

Fuck!

Överbelastad tankeverksamhet är inte the shit!

Som ni kanske vet, så har jag inte mått så jävla bra den senaste tiden. Därför tänkte jag berätta att det har vänt. Och det är tack vare den här helgen. Det var precis vad jag behövde.

I fredags förfestade jag med ett gäng underbar grabbar. Det var sjukt jävla roligt. Speciellt eftersom jag egentligen inte känner någon av dem. Några har jag träffat ett par gånger, men inte mer än så.
Förfest med mycket alkohol och sen vidare ner på stan. Jag tror vi tappade en del på vägen, är inte helt säker. Men det blev en redig fylla iallafall.

På lördagen mådde jag som jag förtjänade, men jag va int bitter för det. Städade och tvättade hela dagen lyckades jag göra också. På eftermiddagen fick jag finbesök av Dave. Sjukt kul att träffa honom igen. Var 7 månader sen sist. Iofs var det första gången vi träffades, men vi har haft så gott som daglig kontakt sen dess. Kul att han pallrade sig upp hit en dag när han för en gångs skull nästan hade vägarna förbi (läs; Stockholm).

Vi käkade * 2 och drack blå drinkar, sen åkte vi hem hit och sov. Det var väldigt nödvändigt eftersom båda inte var så satans pigga efter fredagen. Runt 00.30 sov vi båda 2.
Söndagen spenderade vi inne. Pratade massor och bara umgicks. Det var sjukt mysigt. Hoppas bara att det inte dröjer 7 månader till nästa gång.

Jag är iallafall glad. Mår bra gör jag också. Tack!

Just  nu har jag en jävla down-period från helvetet.
Vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska bli bättre, just av den anledningen till att jag inte vet varför jag känner mig nere.

Skulle vilja lägga mig ner och gråta och inte kliva upp ur sängen på en vecka känns det som. Men sånt har jag inte tid med. Har ett jobb att sköta och ett liv att ta hand om.

Hoppas bara att jag blir glad snart igen. Helst för några dagar sen.

Pallar inte att må dåligt utan att veta varför. Det är bland det jobbigaste jag vet.

Lite förnyelse i livet kanske hjälper. Ska kanske prova det på måndag? Eller kanske shoppa bort lite deppighet? Vi får se hur jag löser skiten, för den här känslan SKA bort.

Har svårt att sova i natt. Vet inte alls varför. Känner mig bara väldigt ensam.
Jag måste verkligen sova, men det går inte. Tankarna bara snurrar, allt känns så jävla jobbigt och jag är alldeles förvirrad. Vet inte riktigt vad jag är förvirrad över, men det är något som känns "out of place". Något som inte stämmer. Kan inte sätta fingret på vad bara.

Än en gång tänker jag alldeles för mycket. Jag måste lära mig att sluta tänka och bara ta saker som dom kommer. Har kommit på att jag är ganska dålig på det.

En sak som är väldigt jobbigt är att jag har svårt att lita på folk.
Folk litar på mig. Inte bara mina vänner, utan folk jag precis träffat och knappt känner. Dom kan berätta några av sina djupaste hemligheter för mig. Eller bara berätta random info som jag absolut inte har något med att göra. Det är precis som att när jag kommer in så trycker man på en knapp och folk bara berättar saker för mig. För en helt random person.

Visst, jag kan berätta personliga saker för människor, men inte såna privata saker som folk berättar för mig. Det skulle aldrig falla mig in. Jag har så mycket saker inom mig som vill komma ut, men det är bara några få som vet. En person berättar jag ALLT för, en annan person berättar jag nästan allt för, men inte långt ifrån allt. Så det är två personer i hela världen som vet precis vad jag har gått igenom och hur jag egentligen mår.

Hur jag egentligen mår döljer jag för allmänheten. Jag hoppas att det inte syns på mig.
Iofs mår jag ganska bra just nu, men innerst innerst inne så är jag inte hel. Även om såren läker så kommer det alltid finnas ärr som påminner mig om hur jag mått det senaste året. Jag har varit ett vrak. Allt gick åt helvete bara för att livet kom emellan. Men jag försöker kämpa mig upp och jag har, som tur är, hjälp av min familj och mina vänner. Även fast alla inte vet allt, eller något över huvudtaget, så finns dom där. Dom finns där som mina vänner och dom får mig att må bra.

Just ikväll är en sån där dålig kväll när jag bara känner hur allt börjar krypa upp mot ytan. Men så länge jag inte tänker på det går det bra. Jag får försöka tänka på annat, på roliga saker. Då slipper jag känna mig så ensam.

När jag ändå håller på..
I lördags var jag ut med Emilia och Sandra. Det blev även en efterfest med Sandra, Kalle, Fredrik och Victor. Det är helt klart en av dom roligaste kvällarna på mycket mycket länge. När jag tänker på den kvällen och resultatet av kvällen, kan jag inte göra annat än att le. Helt underbara människor. Det var länge sedan jag skrattat så mycket. Den kvällen blir nog svårslagen.

Har egentligen ingen som helst aning om vart jag ville komma med det här. Men det blir nog bra.

Jag och Emilia satt på McDonalds och käkade när jag fick den fina idén att gå till Old Saints en sväng för en öl/cider. Det är ju ändå torsdag och jobbar kväll imorgon. Måste ju passa på när jag har tillfälle eftersom jag jobbar hela helgen.

På Old Saints sitter vi och pratar lite.
Hon säger på skoj..:

E: Är vi alkoholister?
C: Neej, det är vi inte.
E: Men i mars, april var vi. Då var vi här jämt!
Jag tittar lite generat på henne.
C: Jag är iofs här jämt nu också.
E: Men du blir aldrig sådär skitfull.
C: Nej jag blir ju inte det. Men det kanske betyder att jag är alkoholist. Eftersom jag inte känner av alkoholen.
E: Jaa, du är immun!

För att klargöra saken. Nej, jag är inte alkoholist. Visst, jag är ut minst en gång i veckan och dricker, men jag går ut för att ha kul och träffa folk. Inte för att bli aspackad varje gång. Självklart händer det att jag blir full då och då, men det är inget jag strävar efter.

På väg hem från Old Saints o ska efterfesta. Mamma ringer o hör om jag är hemma snart, så hon kan sova. Innan vi lägger på så kör vi på samma gamla visa. "Sov gott, älskar dig. Hörs imorgon." Eller något i den stilen.
En av killarna som är med kollar lite snett på mig.

F: Du, du har väl ingen arg pojkvän som väntar där hemma som du inte älskar?
C: Haha va? Nej, det var min mamma.
F: Säkert. Du har ingen pojkvän där hemma då?
C: Nej, jag lovar. Det var min mamma. Och jag har ingen pojkvän. Kolla här då..
Så visar jag senaste mottagna samtalet.
F: Bra!

Vissa människor kan man inte göra annat än att gilla. Han var rädd att bli nerslagen stackarn!

Edit: Han var inte rädd för att bli nerslagen, bara jag som tyckte det lät så på honom. Sry FF ;p

Min älskade blå!

Idag fyller lilla Mollie 1 år. Synd bara att jag jobbar ikväll och inte hinner åka dit. Får ta det efter jobbet imorgon istället. Jag hörde rykten om tårta.

Självklart ska hon få någon fin present också, eller en god iallafall, för det är ju så man gör när någon fyller år.

Dagen hon kom hem till oss! <3

 

Min lilla plutt <3

 

 

Jag hade tänkt skriva "Inte nog med att man får jobba och slita om dagarna, utan jag får göra det på nätterna också", men såg just hur fel det skulle låta. Det jag menar är att jag jobbar om dagarna och när jag väl sover, så drömmer jag om jobbet med. Jag går hem till olika kunder och gör det man alltid gör där.

Varför kan jag inte bara få slippa jobbet när jag väl är ledig?

Anledningen till att jag kom på det just nu var att jag vaknade tidigt imorse efter att jag drömt om just jobbet. Man blir fan skadad av det där stället. Men vad gör det. Synd bara att man inte får pengar för det när man sover också. Då skulle jag fan drömma om det frivilligt.

Åkte till Uppsala idag för att hälsa på Jenny och käka på subway.

Var med henne i skolan en sväng och insåg att jag inte saknar det alls. Inte själva skolan, men klassen. Sen bar det av ner på stan för att käka på subway och shoppa.
Köpte mig en varm skön tröja och ett par skor. Kanske inte så smart att köpa ett par tygskor nu när det börjar bli vinter, men vafan. Converse kan man ALLTID köpa.


Och eftersom jag är världens snällatse syster så köpte jag en subway till brorsan också. Han tillochmed slapp betala för den. Så snäll är jag.

Det var riktigt roligt att träffa Jenny också. Alldeles för långt mellan gångerna. Men det blir ju så när hon går i skolan och jag jobbar heltid. Men vi tar det som det kommer.