★carroe★

Då går vi in på min sista vecka i Gävle.
Jag kommer ha fullt upp hela veckan och det känns rätt bra.

Måndag:

• Imorgon kommer mamma in och hämtar alla kartonger som ska bo hos dom, under tiden jag bor i Skövde.
• Jag ska tvätta så mycket jag kan. Täcken, sängkläder, handdukar, kläder. Skönt att slippa göra det när jag kommer ner.
• Thomas kommer hit efter jobbet och umgås med mig. Var alldeles för länge sen som vi sågs, så vi ska passa på nu en sista gång innan jag drar.
• Ringa HSB och försöka fixa så att Johanna får min lägenhet.
• Ringa Mezopotamya och boka bord till onsdag.

Tisdag:

• Jag ska till Tierp och picknicka med min Jenny <3
  Hon har inte tid att komma hit och jag har inte tid att åka dit, så då möts vi halvvägs när hon ändå ska till Tierp. Man får göra det bästa av situationen :D

Onsdag:

• Ut och äta med Johanna eftersom jag fick det i födelsedagspresent :D
• Packa det mesta och börja städa lite.

Torsdag:

• Packa det sista och göra klart allt.
• Eventuellt fota lite med Sandra eftersom jag fick det av henne i födelsedagspresent :D
• Dra ihop ett gäng och ta en fika eller något liknande. Bara prata massa skit och säga hejdå. Säg till om du är sugen på att hänga med.
• DRICKA EN BLÅ!

Fredag:

• Tömma lägenheten!
• Umgås så mycket jag kan med brorsan, mamma, Tommy och vovvarna.

Lördag:

• FLYTT!

Helt sjukt vad mycket jag ska hinna med. Tur att jag packat så pass mycket som jag gjort.

Jag kan vara den lataste och mest otränade människa jag vet.
Cykla är bland det värsta jag vet. När jag jobbade så hade jag tänkt cykla dit och hem eftersom det bara tar ungefär 10 minuter. Men efter 4 dagar gav jag upp då jag tyckte att det var alldeles för jobbigt.

Men idag fick jag för mig att jag skulle cykla hem till mamma, vilket är ungefär 18 km.
Så jag hoppade på cykeln och trampade på som en galning. Efter 20 minuter är jag helt slut och beredd att vända om. Men envis som jag är så fortsätter jag. Jag cyklar och cyklar och tycker inte att jag kommer någonstans.

Jag kom iallafall fram till slut. Det tog exakt 59 minuter att cykla, vilket jag tycker är riktigt bra. Speciellt eftersom jag har världens sämsta kondition och inte har tränat på flera år! Jag var helt slut i flera timmar. Mådde riktigt dåligt ett tag.

Och en sak som är helt säker. Jag kommer ALDRIG någonsin mer cykla 18 km frivillit.

Men jag är riktigt stolt över mig själv som verkligen gjorde det.

Om en vecka flyttar jag till Skövde. Det är helt ofattbart. Det känns så overkligt på något vis. Jag har hur mycket som helst att göra också. Och så många att träffa.. Jag orkar inte ens tänka på det.

Det är fredagkväll och jag är hemma och packar och städar. Sista helgen i Gävle..


Kommer sakna alla så vansinnigt mycket.

Ska återgå till all kaos nu. Det är på kvällen/natten som jag fungerar bäst, så jag måste passa på att utnyttja det!

Om 11 dagar flyttar jag. 11 DAGAR! Det är inte ens två veckor.
Jag kan fortfarande inte fatta det.

Jag packar och packar, men tycker inte att det händer någonting. Ändå har jag fyllt ungefär 20 kartonger. Iofs var ungefär hälften redan packade i förrådet, så ungefär 10 kartonger är fyllda med saker från lägenheten. Än är det mycket kvar, men det ska nog gå.
Sen är det den stora frågan hur i helvete allt ska få plats i kärran, eftersom vi bara ska åka en gång!

Jag måste erkänna att jag börjar få lite panik, även om jag ser fram emot flytten.

Dålig dag.
Är bara allmänt sur och less. Känner inte för att göra ett jävla dugg idag.
Vill vara hemma, sätta mig i soffan och bara kötta TV-spel.
Eller varför inte bädda ner mig i sängen och sova till nästa vecka.
Det skulle funka precis lika bra.

Ingenting är roligt idag. Förutom att jag är massa glad över min födelsedagspresent som jag fick av pappa.

Dåligt väder är det också. Regn och äckel.

Visst, jag kommer förmodligen le och skratta lite ikväll. Men det kommer inte vara ett äkta leende.
Det kommer inte vara ett leende från djupet. För på insidan gråter jag.

Jag vill kunna känna den där äkta glädjen igen. Jag vill vara glad på riktigt.

Då var det spikat.

Den 6e augusti flyttar jag till Skövde och kommer förhoppningsvis aldrig tillbaka. Det är iallafall så det känns just nu, men man vet aldrig.

Har en hel del kvar att ordna med, även fast jag fixat det mesta redan.

Viktigast av allt är att hinna säga hejdå till alla, vet bara inte hur jag ska hinna. Måste nog styra upp något gemensamt känns det som. Som en sista grej sådär. Det löser sig. Men det är fan 2 veckor kvar.

Hur i helvete ska jag hinna?!

Du vet vad jag har sagt. Och jag lovar, jag kommer att hålla fast vid det.
Du vet precis vad jag tycker.

Om du tycker att det är värt det så är det upp till dig.
Men då ska du inte ens försöka att komma tillbaka heller.

En klump i magen. En annan än den som redan finns.
Så nu har jag två.

Jag tycker inte om det här. När jag inte vet vad som händer.
Varför kan det bara inte bli som jag vill?!

Gör mig inte besviken..

Det var 3 dagar sen jag kom hem från Karlsborg och imorgon åker jag bort igen! Den här gången bär det av till Idre. Ska på släktträff och passa på att umgås med pappa, eftersom jag inte vet när vi ses igen, eftersom jag flyttar ännu längre bort nu.

Under hela min ledighet har jag varit borta mer än vad jag varit hemma. Det har varit en riktigt bra sommar. Jag har varit glad så gott som hela tiden. Men det är bara för att jag umgåtts med människor jag tycker om. Egentligen har jag inte gjort så jättemycket. Hade planerat att jag skulle göra mer saker, men det gör inget att det inte blev som jag tänkt. Jag är nöjd ändå.

Dax att packa lite kanske, för det är mindre än 12 timmar till vi åker.

Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu.. Allt är bara så konstigt.

Även fast jag trivs rätt bra med det som är nu, så vill jag att allt ska vara som förr.
Men jag vet att jag inte kan få det jag vill..

Sitter på tåget nu och är på väg hem efter nästan en vecka i Karlsborg. Det har varit en riktigt trevlig vecka, men helvete vad jag har gått.
Vi kan ju börja med när jag kom dit. Efter en överenskommelse med David så skulle jag bära min väska själv från stationen i Karlsborg hem till David. Det ångrade jag bittert när jag väl kom fram. Det var ungefär 4 km den korta vägen! Det tog ungefär 1½ timme att gå, fast då stannade vi och åt pizza också. Han tyckte lite synd om mig på slutet, men jag är envis!

I onsdags var vi in till Skövde eftersom David skulle shoppa lite. Egentligen skulle han bara köpa en kaffekokare, eller var det en kaffebryggare? Nej, en kaffekokare var det, en konstig en. Skit samma. Men han kom hem med massa mer. Jag lurade bland annat på honom lite kläder.
Jag var inte så sugen på att gå till stationen igen, så vi bestämde oss för att ta cykeln. Men inte fan hade han någon pakethållare heller, så jag fick sitta på världens hårdaste sadel. Hade riktigt jävla ont i röven när vi kom hem på eftermiddagen. Kunde knappt sitta..

Igårkväll fick David för sig att vi skulle på en "liten promenad". Det slutade med att vi gick i nästan 3 timmar och långt blev det. Nästan 1.3 mil. Jag har nog aldrig gått så långt, någonsin. Vi tog en liten paus på en brygga vid Vättern på väg till fästningen (där han jobbar) och en glass-paus på vägen tillbaka.

Vi gjorde egentligen inte så mycket när jag var där. Vi har mest bara varit.

Och som ni redan vet så fick jag veta att jag blev antagen till utbildningen som jag vill gå. Som jag SKA gå. Lägenheten är också fixad. Väntar bara på att dom ska skicka hem ett kontrakt som jag ska skriva på och skicka in. Det är inte förns nu som det börja sjunka in och jag inser att jag verkligen ska flytta om några veckor. Det känns bra, men jag är ändå ledsen. Jag ska lämna allt och alla jag älskar och flytta till en helt ny stad där jag inte känner någon, förutom David som är ungefär 5 mil bort. Men han räknas inte riktigt. Eller jo, det gör han, men inte på samma sätt.

När jag kommer hem så är det bara till att börja packa, fixa massa och ringa några samtal.

• Säga upp lägenheten
• Säga upp elen
• Säga upp bredband
• Åka till jobbet och lämna lite grejer

Nu vill jag bara få allt överstökat och vara på plats, men det dröjer några veckor än..

Det ska inte kännas såhär.
Jag borde vara glad, Men istället så har jag en stor fet klump i magen. Och den är tung. Fy satan vad tung den är. Varför kan jag inte bara vara glad?

Det är ju det här jag vill.

Jag är sjukt glad just nu. Fast ändå ledsen.
Men mest glad.

Lägenhet är förmodligen fixad också. Väntar bara på svar.
Hoppas bara att dom är snabba så att jag kan fixa det medans jag är här nere.
Då slipper jag åka ner igen, bara för det.

Imorgon drar jag söderut igen.. Lite längre än till Stockholm den här gången.
Förhoppningsvis slår jag två flugor i en smäll, om jag nu kommer in på skolan vill säga. Det får jag veta under tiden jag är där. Och OM jag kommer in på skolan så ska jag passa på att fixa lägenhet när jag ändå är där nere. Rätt jävla smart ibland jag måste jag säga. Plötsligt händer det..

Ska hälsa på David i Karlsborg för er som inte förstått det och det ligger 5 mil ifrån Skövde så..
Jag hoppas verkligen att jag kommer in och jag tror att jag gör det. Men det är jobbigt att vänta ändå.
Jag vill jag vill jag vill!

Har en hel del att göra idag, så det är bäst att jag kliver upp tror jag.

• Ska till stationen och köpa biljett.
• Skriva packlista och packa. Men viktigast av allt på den punkten är att inte packa så in i helvete med grejer den här gången. Hade träningsvärk i flera dagar efter förra gången.
• Åka till mamma och hämta mobilt bredband.
• Städa undan lite här hemma.
• Ska försöka hinna köra en sväng idag också, eftersom jag inte kan göra det någon annan dag den här veckan.
• Ska duscha och fixa allt inför imorgon så att det bara är att kliva upp och traska till tåget eftersom jag åker 8.12 imorgon bitti.

Fan vad jag börjar bli nervös nu. Inom en vecka så vet jag hur min framtid kommer se ut.
Just nu vet jag absolut ingenting. Visst, jag har mina aningar men jag vet inget säkert.

Kommer jag bo kvar här eller kommer jag flytta?
Jag vill veta NU! Men senast fredag vet jag helt säkert.

Jag hatar att gå omkring och vänta på saker..

Jag är så sjukt jävla less på hela den här situationen. Jag vill veta. Jag vill ha lite bekräftelse.

Som lovat så kommer en bild från balen.

David och jag.

Fotograf: Robin Ohlsson. Eller hans stand in iaf.

Det har varit en helt underbar vecka på Karlberg. Den kunde inte ha blivit bättre. Eller såklart, ALLT kan bli bättre, men jag är riktigt jävla nöjd. Självklart avslutades en underbar vecka med en underbar dag och kväll som innehöll en bal på slottet. Bilder därifrån har jag inte en enda eftersom jag inte orkade släpa på en väska hela kvällen. Så jag ska försöka ragga upp lite bilder från folk som jag umgicks med, så ni ska få se.


Det var lite tungt att åka hem idag. Inte bara för att jag hade världens störtsa väska som var sjukt tung, utan för att jag verkligen tycker om det där stället och människorna jag träffat där. Det är nästan så att jag trivs bättre där än hemma, men det har rått mycket med sällskapet att göra. Jag gillar tillochmed den där trånga jävla sängen som man knappt kan sova ensam i. Jag kommer sakna allt som har med Karlberg att göra.
Jag längtar redan tillbaka.

Men det är inte det som är värst. Jag kommer sakna David vansinnigt mycket. I ungefär 6 månader har han varit 2 timmar bort, men nu är han ungefär 6 timmar bort. Jag vet inte ens när vi kommer ses igen. Eller ens om. Men jo, det är klart vi kommer! Men det är iallafall en fruktansvärt jobbig känsla. För jag kan inte bara åka ner lite sådär på impuls som jag har kunnat göra nu.

Men nu ska jag inte vara sån. Jag har ingen lust att vara negativ just nu. För om mindre än två veckor får jag veta om jag kommer in på skolan i Skövde. Det skulle verkligen göra ALLT såå mycket bättre, för jag känner att jag är färdig med Gävle nu. Jag är less på det här stället. Jag vill komma vidare i mitt liv, göra något jag verkligen vill. Jag vill inte stå kvar och trampa på samma ställe längre. Jag vill komma någonstans, göra något vettigt.
En flytt, ett miljöombyte, en nystart... Nytt helt enkelt, DET är vad jag behöver just nu.

Vi får se vart jag tar vägen..