Julias dop

Förra helgen åkte jag upp till idre. Det var dax för Julias dop.
Hela helgen var kanon. Vi umgicks, tittade på film, spelade TV-spel, solade och massa annat.
Träffade även lilla Tindra. Och liten var hon, så söt.

På fredagen träffade vi prästen för att gå igenom vad som skulle hända när. Det var helt okej. Prästen var lite knasig och förvirrad med vi kom fram till några vettiga saker iallafall.

På lördagen dukade vi för fika och det blev så himla fint. Det var PMs syster som fixat dekorationerna och hon var såå duktig.

På söndagen var det dax. Jag var så jävla nervös. Vi var lite tidiga till kyrkan för Julia skulle få sin klänning och allt folk skulle sätta sig och så. 5 minuter innan allt började var jag tvungen att kika ut på alla som satt där och det var ett STORT misstag. Jag vart ännu mer nervös och visste inte vart jag skulle ta vägen.

11.00 gick vi ut och ställde oss. Jag har inte så mycket minne av det, för jag var så nervös inför att läsa min dikt. Men allt flöt på bra, tillochmed när jag läste min dikt gick det bra. Men när jag var klar skakade jag som en galning :p Dom sista 5 (?) minutrarna höll jag i Julia. Och hon var så jäkla tung. Hon växer så det knakar och men mina spagettiarmar var det ett under att jag lyckades hålla henne, trots att hon spretade med benen och inte alls villa sitta sådär.

PMs andra syster sjöng i kyrkan. Och då var det kört för min del. Jag grät och grät som en galning. Tur jag inte var ensam med det.
Sen var det dax för mat, fika, presentöppning och ännu mer sång. Så då blev det lite mer gråta, känsligs som man är. Det var mycket trevligt.

Tänkte visa dikten som jag läste också.
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.


Kommentarer
Postat av: Sandy bell (otte)

HiH:=) så roligt att läsa :=) Dopet å allt blev så bra å du va så duktiga att läsa så! Love u Julia å Sandra <3

2009-11-09 @ 14:39:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0