★carroe★

Jag vill börja med att be om ursäkt till eventuella läsare, för det här kommer bli ett tråkigt jävla inlägg. Men mitt sätt att bearbeta känslor är att skriva och det är precis vad jag tänker göra nu.

 

Det gör så ont. Så vansinnigt ont.

Jag var inställd på att det skulle bli såhär någon gång, men inte just nu.

 

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, för jag vill inte förlora min bästa vän. För det är precis vad du är, en av mina bästa vänner.

 

Det kommer vara så jävla jobbigt ett bra tag nu. Hur länge vet jag inte, men det är svårt att bara släppa någon man älskar. Jag tycker inte alls om att det blev som det blev, men självklart respekterar jag vad du tycker och din vilja. Vad skulle jag vara för människa annars? Jag tänker inte tvinga mig på någon om de inte vill ha mig där av någon anledning. Även om jag skulle må bättre själv, så skulle jag aldrig göra något sådant.

 

Förutom att det kommer vara jobbigt och kännas konstigt när vi träffas finns det ett till problem. Hur i helvete umgås vi som vänner? Kommer vi ens kunna göra det? Vart går gränsen? Vi började inte som vänner, så jag vet inte riktigt hur man gör. Jag vet själv att det enda jag kommer vilja göra är att kasta mig om din hals och att du håller om mig hårt. Jag vill krypa upp i din famn och känna tryggheten som bara du kan ge mig. Jag vill vara sådär töntig och konstig som jag bara kan vara med dig. Jag vill kyssa dina läppar och bara koppla bort allt ont jag känner. Jag vill känna din närhet och din värme och bara älska allt som har med livet att göra.

 

Jag kommer alltid älska dig för den du är och för vad du gjort för mig. Du har fått mig att våga älska igen. Du har fått mig att våga lita på en människa igen. Du har fått mig att må bra. Och även om du inte vet det så har du fått mig att bli en bättre människa på fler än ett sätt.

 

Skulle ha hoppat fallskärm igår, men självklart var det full molnighet och då får man inte hoppa. Det förstår jag iofs eftersom man inte ser marken och det är alltid en fördel. Men jag är ändå besviken för jag hade verkligen sett fram emot det.

 

Istället får vi försöka hitta en ny dag som passar oss båda och hoppas på att det är bättre väder då.

Då var det bokat och klart.

Om vädret tillåter, vilket jag verkligen hoppas att det gör, så ska jag och lillebror hoppa fallskärm om exakt en vecka. Vid den här tiden om 7 dagar är vi nog i flygplanet 4000 m upp och bara väntar på att få hoppa. Det kommer vara fritt fall i 50 sekunder med en fart på 200km/h. Helt jävla galet!

 

Det kommer bli såå jävla roligt och jag har sett fram emot att hoppa fallskärm väldigt väldigt länge!

Idag är en lite bättre dag. Igår var jag sur och grinig och var inte alls rolig att ha att göra med. Men det har gått över, som tur är.

 

Var på stan med Sara tidigare idag. Först blev det lite skoshopping och sen satte vi oss på ett café i typ 4 1/2 timme. Vi fikade lite och pratade massor om allt och inget. Måste säga att jag verkligen är glad att jag träffat så fina vänner här nere. Skulle aldrig klara mig utan dom.

 

Sjukt snygga! 12 cm klack och dom kostade bara 299:- Ett riktigt kap alltså.

Iofs är dom liiite lite trånga, men jag provade en storlek större och dom var alldeles för stora. Men vill man vara fin får man lida pin.

 

Och alldeles nyss var jag ut i parken och sprang två varv också. Blev helt slut efter det, men det var riktigt skönt. Är helt okej nöjd med tiden, med tanke på att jag inte sprungit sen i höstas någon gång. Förhoppningsvis kommer jag somna lite tidiagre än de senaste nätterna.

Ska försöka springa några gånger i veckan för att förbättra min vansinnigt dåliga kondition. Och det är verkligen win-win, för både kroppen och huvudet mår bra av att jag är ute och rör på mig istället för att ligga i soffan och dega hela dagarna.

Jag har blivit sparkad på när jag legat på golvet, hårt! Men det kändes inte ens om man jämför med hur ont jag har just nu.
Trodde aldrig att ord kunde såra så mycket och göra så fruktansvärt jävla ont. Även om jag vet att orden är sann, så vill jag inte höra dom av just den anledning att de gör så ont.
Jag vet. Du behöver inte kasta orden på mig. Tro mig, jag vet.

Det är fan helt jävla omöjligt att sova nu för tiden. Hur tidigt jag än går upp på morgonen så kan jag inte somna i tid på kvällarna. De senaste nätterna, i ungefär en vecka, har jag varit vaken till långt efter midnatt. De två senaste dagarna har jag varit vaken till efter 0400. Jag har inte varit trött alls och det känns som att jag har provat allt.

 

Jag har noll energi. Har inte haft det på länge. Det vet jag beror på att jag inte äter som jag ska, men min matlust har varit borta i över en månad. Vissa dagar är normala, men för det mesta finns den inte där. Då tvingar jag i mig mat, för jag måste ju äta! Nästan varje gång jag äter räcker det med att ta några tuggor, sen blir jag så illamående att jag vill kräkas. Det spelar ingen roll hur god maten är heller. Jag vill bara inte ha.

 

Jag önska verkligen att matlusten kommer tillbaka väldigt väldigt snart, för jag orkar inte må såhär längre. Så fort jag reser mig upp snurrar hela världen och det blir svart för ögonen och jag måste antingen sätta mig ner igen eller hålla mig i något så jag inte rasar ihop.

Och värre blir det när jag har mina dåliga dagar. Då har jag inte lust med något alls.

 

Jag förstår inte varför jag mår såhär. För egentligen mår jag bra. Jag har JÄÄÄÄVLIGT tråkigt, men jag mår bra. Det kanske är något omedvetet som ligger och trycker någonstans, men jag vet fan inte vad det skulle vara.

 

Jag skulle vilja börja träna igen också. Klättra en gång i veckan vill jag göra. Men för det måste man ha ork. Och för att gå upp till träningen behöver man verkligen ork. Jag hade tänkt börja löpa nu i sommar också, men jag orkar fan inte ens gå fram och tillbaka till affären utan att vara helt jävla slut.

 

Jag önskar att allt kunde bli som det ska igen så att jag kan njuta av en regnig sommar och min första riktiga sommarledighet på typ 9 år. Jag vill orka göra någonting, men det går inte så bra när min kropp motarbetar mig.