★carroe★

Nu måste jag bara skriva ett till inlägg..
Om min mamma.

Det finns ingen människa som är så nyfiken som hon är. Det är helt sjukt. Hon är värre än ett litet barn på julafton och då ljuger jag inte. Det är HON som är under julgranen och petar på julklapparna, på riktigt.

Jag kom på att jag skulle skriva det här inlägget bara för att reta henne lite angående det jag skrev i förra. Det om att jag vill att det ska bli tisdag snart. Så fort hon såg det skrev hon och frågade varför jag längtade till imorgon, men bara för att hon ska vara ännu mer nyfiken så berättade jag inte varför. När jag inte berättade varför, då ringde hon. Vet inte om det var bara därför, men det var nog en anledning.

Kanske, KANSKE, får hon veta imorgon. Eller på onsdag.
Det är väl egentligen inte något jättespeciellt, inget jag inte varit med om förr, men det är roligt att göra henne nyfiken.
Och jag är iallafall glad att det är tisdag imorgon.
Så det så.

Idag har jag städat i flera timmar. Riktigt storstädat hela lägenheten. Bara badrummet kvar och det tar jag imorgon innan jag duschar. Jag är riktigt stolt över mig själv att äntligen ta tag i allt. Plockat undan allt jag ska, kastat massa skit. Det är riktigt fint här hemma nu. Det enda jag behöver göra nu är att tvätta, men för att kunna göra det så måste jag till HSBs kontor och hämta en tvättcylinder eftersom vi fått nya lägenhetsnummer och då en ny cylinder.

Imorgon är det tisdag och det ser jag verkligen fram emot.
Så kan någon bara ge mig tisdag eftermiddag nu tack..!

Idag skulle farfar fyllt år. Måste bara nämna det innan jag fortsätter. Saknar min farfar. I fredags, på julafton, var det 9 år sedan han dog. Det är helt sjukt vad tiden går fort.

Men..
Timmy. Min älskade lilla Timmy. Idag skulle du fyllt 15 år. Grattis hjärtat.
Det kändes så tomt utan dig i fredags. Första julen utan dig på 15 år. 15 år är mer än halva mitt liv. Jag var 8, skulle fylla 9, det år när vi fick hem dig. Det är helt sjuk att du fick vara med oss så länge. Det var det ingen som trodde. Men eftersom du var så envis, för envis för ditt eget bästa, så visste jag att du skulle bli gammal. Men inte 14 ½ år. Det hade jag aldrig vågat hoppas på.

Julen var alltid så rolig när du var med. Eftersom du (och alla andra vovvar) var/är en del av familjen så fick ni också julklappar. Jag kommer ihåg en gång när det närmade sig jul och mamma hade lagt alla julklappar under granen. Helt plötsligt hör vi något konstigt ljud från köket, så vi går och kollar. Då ligger du under köksbordet och sliter bort papperet från din julklapp. Det spelar ingen roll hur långt ner och hur långt bak man gömde den, du hittade den alltid. Och du var verkligen en jävel på att öppna dem också. Allt omslagspapper slet du bort och om det var någon slags förpackning eller så, så slet du bort den med.

Julmat fick ni också. Ett år fick du tillochmed sitta på en stol vid köksbordet och äta din julmat. Iofs var det när vi andra ätit färdigt, men du satt vid bordet och smaskade.

Nej, usch vad jag saknar dig. Men jag är glad att du inte behövde lida. Du var pigg in i det sista och det är jag glad över. Älskade lilla Timmy. Livet kommer aldrig bli detsamma utan dig. Ingen kommer någonsin att vara som du och ingen kommer någonsin att ta din plats.

Självklart var det tomt utan Kate också. För det var första julen utan henne på 7 år, för på lördag skulle hon ha fyllt 7. Det är den enda nackdelen med hundar, eller djur över huvudtaget. Dom lever inte för alltid, hur gärna man än vill.

Större delar av gårdagens kväll hade jag klarat mig utan.
Nu vill jag bara ha tisdag!

.. happy.

Jag känner att jag har blivit mycket gladare den senaste tiden. Springer mest runt och ler.
Visst har jag mina bittre stunder, men de går över rätt fort.
Att jag är glad betyder nog att jag mår rätt okej, om man jämför med hur jag har mått.

Det enda som tynger mig en hel del just nu, är allt med Marcus.
Jag vill bara att han ska må bra och vara helt frisk.
Vill fan inte veta av något trasigt hjärta.

Varför är du inte här när jag behöver dig?

Jag vaknade nyss gråtandes ur en skitkonstig dröm.

Kommer inte riktigt ihåg hur det hela började, men det var jag och en kompis här hemma hos mig som skulle spela tv-spel. Helt plötsligt var det massa människor, eller ja, det var killar, här som sprang runt och provade mina underkläder. Jag blev så arg på dom att jag bokstavligt talat drog ut en av dom i håret. Dom andra skrek jag på. Jag var riktigt jävla förbannad. Efter mycket skrikande så gick dom till slut och det låg kalsonger överallt eftersom dom hade mina underkläder på sig när dom gick.

Efter en stund plingade det på dörren och när jag gick och öppnade låg mina underkläder utspridda i hela jävla trappuppgången. Alla 6 våningar. Så där sprang jag omkring med en platskasse och plockade trosor och BHar och var allmänt förbannad, för mamma hade ju precis tvättat mina kläder.

Sen går jag in, för jag måste skynda mig att duscha innan jag ska iväg till jobbet. Som tur är så skulle min kompis skjutsa mig eftersom trosplockandet i trappen gjort att jag skulle missa min buss.

När jag står där i hallen, på väg in i badrummet, ser jag att det sitter en gul post-it lapp på badrumsdörren. "Den här toaletten är nu till för ALLA på sjätte våningen".
Vafan är det nu då, tänkte jag och öppnar dörren. Då har idioterna totalt förstört mitt badrum. Toalettstolen och handfatet ligger ner, det är vatten överallt, det är ett stort hål i väggen där duschen skulle vara så man kunde gå in till grannen och själva badrummet var säkert 5 gånger större än vad det ska vara. Helt jävla trashat.

Jag blir så arg och frustrerad att jag börjar gråta. Helt plötsligt är Emilia hemma hos mig, så jag ropar på henne. Till svar får jag "Vafan är det?"
C: Dom har förstört mitt badrum.
E: Jaha? Och vad ska jag göra åt det?
C: Inte vet jag, men jag vill ju kunna duscha!

Helt plöstligt kommer Emilias mamma och Emilia säger då till henne:
Nu får du fan trösta henne, jag orkar fan inte hålla på att dalta med henne längre. Jag har gjort det tillräckligt.

Sen vaknar jag tvärt.
Det var en helt sjuk dröm och allt var så hemskt.

Jobba, äta, sova, duscha, äta, jobba, duscha, äta, sova, jobba, äta, duscha, sova och vips så var det måndag.

Ska försöka klämma in lite pluggande och spelande där någonstans också. Får se hur det går med det.

Men visst är det väl en underbar helg?

Jag var till gynekologen idag. Utan att täka på det la jag in en snus.

G: Var har fått en sån fin tjej som dig att börja snusa?
C: Ja du, det vet jag inte. Det var så länge sen jag började.

Sen fortsatte hon att berätta att det gav dålig blodcirkulation, hög puls och så vidare.. Jag vet allt det där.

Det är inte varje dag man får en moralpredikan om snusning när någon lyser med en lampa mellan benen på en. Men nu när jag tänker efter så gjorde det allt lite lättare. Inte en sån där jobbig tystnad och man bara ligger där och väntar på ett "hmm"..

Helt onintressant kom jag på att det här var också. Men nu när jag ändå skrivit det kan jag lika gärna publicera det.

Här kommer ett litet smakprov på bilderna från i söndags.



Andreas Sundqvist som fotat och fixat den.
Riktigt duktig!

Jag har lite ont just nu. På insidan. Jag är rädd skulle man kunna säga.

En längre tid har min lillebror haft ont i hjärtat. Hjärtklappningar och liknande.
Just nu är han hos doktorn för att kolla upp det och jag hoppas innerligt att det inte är något fel.
Mamma tror att det kan vara överkonsumtion av energidryck, för då kan man få liknande besvär. Och med tanke på hur mycket red bull han druckit under en längre tid så kan det mycket väl vara det.

Som tur är så har han slutat med energidryckerna nu sedan ungefär en vecka tillbaka. Om det har blivit bättre vet jag inte, men jag hoppas det.

Det skulle göra så fruktansvärt ont i mig och jag skulle må så jävla dåligt om det var något allvarligt fel på min lillebrors hjärta. Jag vet inte riktigt vart jag skulle ta vägen, för det finns inget som JAG kan göra. Jag vill bara att han ska vara frisk och må bra.

Nu sitter jag här för mig själv och målar upp det värsta scenariot, kanske helt i onödan. Men det är sån jag är. Så nu hoppas vi på det bästa istället. Ja, det gör vi.

<3

Igår var jag till Uppsala med Jenny för att fotas och det var en kille hon känner som fotade oss.
Jag hade så sjukt jävla roligt. Vi var riktigt flummiga där ett tag och vi kom verkligen ingenstans med fotograferingen. Till slut blev det nog en hel del bra bilder, så nu är det bara att vänta tills han är färdig med dom. Lägger upp några då.

Jag hade räknat med att det skulle ta typ 2-3 timmar, men nej då. Vi lyckades hålla på i ungefär 5 timmar. Tiden bara flög iväg. Och det var så sjukt roligt att träffa Jenny igen. Det är alldeles för lång tid mellan gångerna, men det blir lätt så när hon pluggar och jag jobbar. Bättre blir det nog i höst om jag nu klarar den här tentan och börjar plugga i höst igen.

När jag ändå var i Uppsala passade jag på att äta en Subway-macka. Som jag lägtat efter en sån. Underbart gott.

BTW, tomten finns ;D

Jag vet inte vad det är för speciellt med mig.. Men det är ju inte första gången jag får ett sånt här erbjudande. Kan inte alla fula, dryga jävlar bara lägga ner?
JAG VILL INTE LIGGA MED DIG!

Random dude: Vill du ha nån att sova med då? : Hehe
Carroe: haha, det erbjudandet har jag fått några gånger ikväll o tackat nej till alla :p
R: Förutom detta!? :)
C: haha :p detta också
R: Meh! Varför dissar du mig så styggt för!!? Haha
C: haha, för jag dissar alla styggt ;p varför vill du så gärna sova här då? :p
R: Men! Wfuck!? Skit i det du!! ;)
C: nej säg nu :p
R: Nee men tror det skulle bli nice :) Dont u? :P Jag vill "mysa" lite med dig :) Typ hela natten :D
C: klart du vill ;p
R: Låt mig komma och sova med dig då!! Vad e du rädd för e frågan? :P
C: Jag är inte rädd för nånting alls..
R: Haha Joo då! ;) vad e det annars?
C: Jag kanske inte vill? :O
R: Joo kanske? Men träffa mig då! :) jag kan komma och sova med dig! Och det e bara du och jag som vet det! :D skulle inte det va chill? Hehehaha
C: Blir inget av med det.
R: :(
C: o vad spelar det för roll om det bara är du o jag som vet?
R: Synd som fan babe..
C: Jag överlever nog ska du se.

Sen slutade han. För att vara liite schysst så skriver jag inte vad han heter..
Att dom orkar lägga ner tid o försöka få mig i säng när jag dissar dom hela tiden.

Pluggandet. Låg och pluggade nästan 3 timmar ikväll efter jobbet. Eller 2½ iallafall. Jag måste verkligen börja om från början, för det är inte mycket jag kan nu märker jag. Visst, jag kommer ihåg en hel del, men inget jag kan. Det kommer bli en tuff månad, men det är det fan värt. Jag SKA klara den här skiten så jag kan plugga vidare sen. För det är något jag verkligen vill. Jag vill inte jobba inom hemtjänsten hela mitt liv. Jag vill plugga till det jag verkligen vill bli, så jag kan göra det jag verkligen vill göra.

Jag ska försöka lägga ner några timmar varje dag på att plugga. Så mycket mer kan jag tyvärr inte göra eftersom jag jobbar 100%. Lite liv måste jag ju ha också. Eller man kanske skulle lägga livet åt sidan i en månad så jag är helt säker på att jag verkligen kommer klara det här. En månad skulle jag nog klara av. Eller förmodligen inte, men med lite självdisciplin så kanske.

Jag skulle egentligen behöva att någon kidnappade min xbox-handkontroll så att jag inte spelar något. Det blir lätt så när den ligger där på bordet och ropar på mig, "BARA EN MATCH CAROLINE!". Men jag vet själv att om jag spelar en match, så blir det en till. Och en till. Och en till.

Nu ska jag sova hade jag tänkt. Och försöka komma upp ganska tidigt imorgon så att jag hinner plugga lite innan jobbet. Jag har försökt kliva upp tidigt två dagar i rad men inte lyckats, men kanske imorgon. Jag ska göra mitt bästa.

Sitter hemma hos mamma och kollar på 112 - på liv och död. Dom nämner någon brandman som heter Aladdin.

M: Aladdin i flaskan
C: Nej, aladdin är ingen ande. Han är gatpojke. Det är den blå anden som är ande.
M: Anden i glaset?
C: Nej
M: Vad heter han då?
C: Anden i lampan.
M: Jaa, just ja. Anden i lampan.

Min mamma har inte alla hästar i kanoten jämt. Men vad gör det.

Imorse, eller ja, för en timme sedan, så ringde det någon snubbe från Mkb Fastighets AB och väckte mig. Han sa att jag hade gjort en anmälan om att det var kallt i min lägenhet och att jag tydligen ville att han skulle komma och göra en mätning.

Nyvaken som jag var fattade jag inte mycket av hans skånska dialekt och var tvungen att fråga några gånger vad han sa. Jag hör ju för fan knappt vad dom säger när jag är klarvaken. Det låter som att dom har en hel tallrik med gröt nerkörd i halsen.

Snubben: Vad har du för lägenhetsnummer?
C: Ingen aning.
S: Är du inte hemma?
C: Jo, jag vaknade nu.
S: Jag kan ju inte komma till dig om du inte berättar vad du har för lägenhetsnummer.
C: Nähä.
S: Hur ser det ut för dig imorgon?
C: Jag jobbar.
S: På torsdag?
C: Jobb.
S: På fredag?
C: Jobb.
S: Nästa vecka då?
C: Jag vet inte, jag har inte schemat framför mig.
S: Vet du vad. Ring upp mig när du har vaknat så ordnar vi en dag då.
C: Okej. Hej då.

Tilläggas bör att företaget han ringde från ligger typ i Malmö. Eller dom har sin BOX-adress där. Även att jag absolut inte har gjort någon anmälan om att det är kallt i min lägenhet. Alla som har varit här kan intyga att den är satans varm. Nästan så man måste springa omkring naken för att överleva. Även fast jag inte tycker att det är så varmt. Men inte fan är det kallt iallafall.

Nu är den stora frågan hur i helvete han fick mitt nummer och vem som gjort en anmälan om att det är kallt. Förmodligen är det nån jävel som lämnat fel nummer. Och varför ringer han och väcker mig klockan 12 på min ledig dag? Nackskott skulle det vara!

Men visst, vill han åka från Malmö för att göra en mätning på min "kalla" lägenhet, varsågod.
Tänker iallafall inte ringa upp snubben. Finns liksom ingen mening när jag inte förstår vad han säger.

Följde med brorsan och Oliver till Valbo efter jobbet. Marcus skulle dit och köpa ett par skor.
HAN fick inga skor, men jag däremot, jag impulsade mig ett par.
Jag skyller på Oliver, för han sa att det var min stil och tyckte att jag skulle köpa dom.

Men dom är ju jävligt snygga, eller vad säger ni?

NU, alldeles precis nu, ska jag lägga fram mina skolböcker. Organisk kemi och läkemedelskemi. Jag ska lägga dom på bordet framför mig så att dom stirrar på mig hela tiden. Då MÅSTE jag ta tag i pluggandet, speciellt om jag ska klara tentan. Iofs har jag över en månad på mig, till den 13e januari närmare bestämt, att plugga.

Jag kommer behöva varje ledig dag till att plugga, men några undantag, eftersom jag jobbar 100%. Jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången. Det kommer garanterat gå bättre än sist iallafall, för jag mår så mycket bättre nu och har ingen som pressar mig. Inte ens jag själv. Det får gå som det går. Klarar jag den inte så är det bara att göra omtentan.

Jag behöver inte allt för många poäng till för att få fortsätta andra året. Tror nästan det räcker med den här kursen. Kanske en till. Sånt som visar sig.

Jag ska göra mitt bästa och inte ha för höga förväntningar på mig själv. Och jag hoppas att inte någon annan har det heller. Det är då allt går åt helvete.

Men som sagt. Imorgon efter jobbet kör vi.

Lycka till Carroe. Tack så mycket.

.. Jag är fortfarande glad, men ändå lite nere just nu.

Men nu kanske jag får tid att plugga lite. En vecka går rätt fort. Eller?

Nu ska det fan bli ändring på det här.
Jag MÅSTE ta tag i saker som jag bara skjuter upp hela tiden.

Jag har tagit kontakt med Kajsa, vad hon nu är, på Uppsala Universitet. Jag bad om att få en lista på alla omtentor för T1 och T2. Jag känner att jag vill få det avklarat. OM jag verkligen ger mig fan på det så vet jag att jag kommer klara det. För allt är så mycket bättre nu än när jag började på Biomedicinprogrammet.

Vem vet, om allt går bra så kanske jag hoppar på till hösten igen. Det får jag känna efter när den tiden kommer. Men just nu känns det som att det är det jag vill. På riktigt. Komma någonvart och kanske bli det jag verkligen vill. Kanske leta lägenhet i Uppsala också. För pendlandet tog väldigt mycket på mina krafter. Men lägenheten är inte allt för viktig just nu, det är tentorna. Jag SKA klara av dom. JAG SKA!

Det här är ingenting som jag MÅSTE göra och det är ingen som har pushat mig, utan det är ett beslut som jag har tagit själv för att jag känner att jag VILL. Och det känns skönt. Riktigt skönt. Jag är redo att ge det här ett till försök.

Lova att ni inte berättar det för min chef bara, för då kanske hon inte ger mig förlängt efter sista februari. Och det skulle inte vara allt för bra.