★carroe★

Vem fan var det som kom på att K och L skulle sitta brevid varandra på tangentbordet? Det måste vara det absolut sämsta någon har kommit på NÅGONSIN! Det är lätt att slinta lite med fingret och trycka fel, speciellt med mitt lilla tangentbord.

Tidigare idag satt jag och pratade med en på msn och skrev såhär: Jag går ut för att dansa och ha kukl.
Jo, jag går ju ut för att ha kuk. Självklart. Nej ditt dumma jävla tangentbord.

Alldeles nyss blev det samma sak, fast jag såg det innan jag skickade. Jag skulle skriva låt, men istället blev det kåt. Nej, men vafan. Jag kryddar upp den trista tillvaron med att kasta in lite perversa ord lite härochdär.

När jag tar över världen ska jag flytta på K och L så att dom INTE sitter brevid varandra på tangentbordet. Och nu är det så. Bara att leva med det.

Jag fick ett brev med posten idag. När jag såg att det var från Uppsala Universitet fick jag en klump i magen.

I början av januari ansökte jag om att få tillgodoräkna kursen vi läser just nu eftersom jag läst den tidigare. Jag har väntat i 3 veckor på svar och jag hoppades att det skulle vara ett bra besked.

Jag öppnar brevet och ser att det är en kopia med min ansökan och en kommentar från den kursansvarige.
Det står med lite taskig handstil och jag måste anstränga mig för att kunna läsa. Men det står "Caroline får tillgodoräkna sig anatomi 7.5 hp vars innehåll hon förvärvat på annan studieort"
Lite längre ner står det "Ansökan om tillgodoräknande av kursen Anatomi 7.5 hp beviljas".

Jag är så jävla glad. Jag slipper göra tentan om 2 veckor och kan nu försöka koncentrera mig på att klara omtentan i Organisk kemi och läkemedelskemi som är om 3 veckor. Klarar jag den har jag bara biofysikaliska kemin kvar som jag förmodligen måste göra i sommar.

Den här dagen har varit kanon hittills. Det enda jag ororar mig över just nu är redovisningen imorgon. Jag behöver tydligen inte göra den, men jag överger inte dom i min grupp. Det skulle bara vara elakt att skita i att komma imorgon nu när vi gjort allt det här tillsammans.
Det kommer nog att bli bra tillslut.

Just nu har jag bara klarat 25% av det vi har gjort och det känns förjävligt. Speciellt eftersom det här är något som jag verkligen VILL göra, även om det är tråkiga kursen.
Jag måste bevisa för mig själv att jag klarar det här. Att jag klarar allt. Jag ger inte upp, utan ska kämpa vidare.

En bild säger mer än 1000 ord.

Men jag tänkte berätta för er att vi är inte som alla andra.

Fast det kanske ni förstått redan?!

Jag, Marcus och Emilia tog Upptåget mot Uppsala.

På stationen i Uppsala träffade vi Morbror Micke en sväng innan vi var tvungen att springa till bussen, som vi inte visste exakt vartifrån den skulle gå.





Vi gick till en hållplats för att kika om bussen gick därifrån, men det gjorde den inte. Greps av lite panik då det var 1 minut tills bussen skulle gå och vi hade fortfarande inte en aning om vartifrån den skulle gå.
Helt plötslig ser vi bussen komma på ett helt annat ställe, så vi springer och springer och springer för att hinna med. Ibland bara älskar jag rödljus!


Vi tog buss nummer 9 och letade oss sedan fram till Elisabethsjukhuset där Emilia hade tid hos ortopeden.

Hon skulle prata om att operera knäna.

Marcus såg måttligt uttråkad ut när vi väntade på Emilia, men han sudokade faktiskt. Han var tvungen att koncentrera sig väldigt VÄLDIGT djupt!


En glad men chockad Emilia kom ut och berättade att hon skulle få en tid för operation om ungefär 4 veckor.

Lite ledsen var hon dock eftersom hon kommer vara tvungen att hoppa på kryckor i 6 veckor och missar därför massa saker som hon planerat. Stackarn. Inte får hon rida på 10 veckor heller.




Vi bestämde oss för att gå till Subway för att få oss lite lunch. På vägen stötte vi på en gammal bekant, men även ett nytt ansikte. GB-Gubben och GB-Gumman (?).

Det var länge sedan jag träffade honom, så det var väldigt trevligt.
Han är lika glad varje gång, så det är ett rent nöje.



Det blev ett meal, så jag fick mig en kaka också.

Det var väldigt gott. Alldeles för länge sen jag åt på subway faktiskt.

Sen blev det en tur till sjukhuset för att hälsa på Morbror Micke.
Kommer inte ihåg när jag träffade honom sist, alldeles för länge sedan var det iallafall.



Emilia hittade en kossa som hon verkligen gillade.









Och jag hittade mig ett litet hål att krypa in i.











På vägen från sjukhuset gick vi förbi en hög med änder, duvor och en svan.










Där träffade vi på mördaranden.
LIVSFARLIG!

Marcus skulle av någon anledning böja sig ner och klappa på den och helt plötsligt börjar den hugga efter Marcus hand och biter honom i vanten.

Han blir såklart livrädd, skriker som en kärring och nästan flyger upp i Emilias armar.

Det var helt klart den roligaste händelsen på hela dagen.

Dagen avslutades med hemagjord pizza och One Tree Hill!