Bekräftad vänskap

Jag kan umgås med folk i skolan och på fritiden men ändå inte veta om de betraktar mig som vän. Även fast jag betraktar dessa peroner som vänner så vet jag inte alls vad de tycker.
Men när jag får den där bekräftelsen, när de säger att de betraktar mig som vän, då känns det bra.
Då behöver jag inte längre vara "orolig" att det bara är jag som känner så. Jag slipper oron att gå runt och känna mig som en idiot för att jag betraktar en person som vän och den inte tycker att jag är en vän.

Just i onsdags fick jag en sån bekräftelse.
En person som jag betraktar som vän, men varit osäker på om den personen känner så om mig, sa att denne betraktade mig som vän. Det gjorde mig glad. Det gjorde min kväll.
Det kändes skönt att få den bekräftelsen. Att höra att den personen tycker att jag står den nära.
Det finns inte mycket som gör mig gladare än att höra att jag räknas in i någons vänskapskrets. Speciellt med tanke på att jag inte har allt för många vänner.

När man var yngre var allt så mycket lättare. Så fort man träffade någon så var man vänner sen. Speciellt på lågstadiet, när man började första klass. I början var man blyg men efter några dagar så lekte man med alla. Då hade man massor av vänner. Då behövde man inte oroa sig över vänner. Då behövde man inte oroa sig för någonting. Allt var så mycket lättare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0