★carroe★

Jag vågar inte riktigt slappna av och känna det jag egentligen känner. Jag håller tillbaka. Jag tillåter inte mig själv att känna det jag vet att jag känner. Jag vågar inte säga det högt, för då blir det så verkligt.

Jag har fruktansvärt svårt att lita på människor och det är nog därför jag gör så. Jag blir osäker och rädd.

Jag vet precis vad jag vill och vet exakt hur jag känner, men det är inget jag erkänner för någon, knappt för mig själv, för jag vet att jag blir sårbar då. Jag är rädd att falla tillbaka till hur jag mådde förut. Det är inget jag vill.

Det är inte bara mig själv jag är osäker på heller, för det är inte bara jag som är inblandad. Den andra parten har också något att säga till om. Men bara jag får klartecken därifrån, DÅ kan jag tillåta mig själv att känna efter riktigt ordentligt.

Han vet vad jag tycker, för det har jag berättat. Tidigare har jag inte sagt just de orden, men för en stund sedan tog jag mig mod och gjorde det. Nu väntar jag bara på svar. Så jag sitter här, nervös som ett as och bara väntar.
Egentligen vet jag vad han tycker också, men jag vill ändå få det bekräftat en gång till. OM jag får det svar jag förväntar mig och vill ha, DÅ ska jag erkänna för mig själv hur jag känner och tillåta mig själv att må bra.

Det är inte det att jag mår bra nu, för det gör jag, det är bara det att.. Nej, jag vet inte.

Jag återkommer.
Är bara så förvirrad just nu.
Uppspelt.
Rädd.
Glad.

Jag fortsätter att smida på mina planer inför framtiden. Ju mer jag håller på, desto bättre känns det. Jag vill verkligen göra det här. Det kommer bli bra till slut.

Har en hel massa att se fram emot nu och allt känns bara så jävla bra.

Bara dom här två arbetsveckorna är slut så blir allt ännu bättre.
Nästa fredag får jag besök och som jag har längtat!

I början/mitten av februari får jag veta om jag får jobba kvar.

Den 26 februari är det dax för att kicka lite ass i organisk kemi och läkemedleskemi.

Så fokus den här månaden kommer att ligga på jobb och plugg.

Den 15 mars är ett datum jag absolut inte får glömma bort!
Måste iochförsig vänta ända till i juli på svar, men det är det värt.

Måste även ringa massa samtal och kasta iväg en del mail kom jag på.
Framförallt MÅSTE jag prata med CSN.
Mail ska skickas iväg till Skövde och Örebro för att få lite info därifrån.

Fan vad taggad jag är nu!
Livet rullar på.

Jag har fått en jävla tandvärk från helvete! Ingenting hjälper. Värktabletter funkar inte nå vidare, en tuss med alkohol på själva stället där det gör ont hjälper i 5 minuter, sen gör det lika ont igen. Jävla visdomstand!

Det värker i hela vänster sida av ansiktet, jag känner mig så jävla svullen och har feber.
Jag har inte tid föt det här just nu. Inte ens lite faktiskt.

Jobbar varje dag fram till måndag, sen är jag ledig på tisdag och då ska jag tvätta och greja här hemma och sen jobbar jag onsdag - fredag igen. Alltså jobbar jag 11 av 12 dagar. Nästa fredag kommer jag vara helt slut, men måste ändå se till att vara pigg.

Under de här 12 dagarna ska jag försöka plugga så mycket jag bara kan också. Det är tenta i Organisk kemi och läkemedelskemi om ungefär en månad och den tentan SKA jag klara. Så är det bara. Jag kommer alltså inte ha något liv på ungefär en månad. Men vad gör det. Det är ju bara en månad.

Ska knapra lite piller nu och stoppa in en alkoholfylld tuss i käften snart igen och hoppas på att det går över. Sen blir det sängen om inte allt för länge, då jag ska upp till jobbet igen imorgon.

Ja, nu vet jag att jag lever iaf. Att hjärtat slår.
För fy helvete vad det dunkar på. Nästan så det är på väg att hoppa ur bröstet på mig!

Det här blir bara bättre och bättre!

EN VACKER DAG SKA DU DÖ! DIN JÄVEL!!!

Om du inte skärper dig så är det DU som kommer hamna i trapphuset med all annan skit!

Sitter här med Emilia och dricker alkohol.
Vi ska ut för första gången på jag vet inte hur länge.

Har inte träffat henne på jättelänge och har saknat henne hur mycket som helst!


Inte nog med det!
Hon lurade i mig cashewnötter också!! Vilken jävla stil.
Det var första gången jag någonsin ätit nötter.. Och faktiskt. Det var rätt gott! Faktiskt.
Ett stort steg för mig. Prova nya saker.

Just nu håller jag å att filura lite över framtiden. Jag vet att jag inte är ute och cyklar när det gäller vissa saker och det är satans skönt.

Jag har länge funderat på att flytta härifrån, men har inte riktigt haft någon anledning. En annan sak som håller mig kvar är att jag är för feg. Vart skulle jag kunna tänka mig bo? Och vad skulle jag göra när jag väl bestämt mig för att försvinna härifrån? Plugga? Jobba?
Det är mycket just nu. Men en nystart skulle vara skönt. Det skulle nog vara väldigt nyttigt också.

Jag ska ta och fundera ordentligt på allt det här och vart jag hamnar och vad jag kommer att göra är något som tiden får utvisa. Hur som helst så blir det nog bra.

Just nu har jag säkert 100 olika tankar som snurrar runt i huvudet på mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra med allt. Hur ska jag ha ork till allt? Hur ska jag hinna med allt?
Det känns som att jag inte vet nånting. Allt är bara en enda röra.

Jag vill ha lite klarhet.

Kommer jag få fortsätta jobba efter februari?
Kommer jag att klara tentan och kunna fortsätta plugga i höst?
Kommer jag ORKA plugga i höst?

Jag har ingen som helst aning om hur mitt liv kommer att se ut om en vecka, om en månad, om ett år. Det burkar man väl iofs inte veta heller, men man kan ha en aning. Men det har inte jag, inte en jälva aning om någonting just nu.
Eller jo, vissa saker vet jag, men jag vet inte hur det blir med allt.

Jag är bara så förvirrad just nu, men det är tur att det finns några som jag kan prata med om jag behöver.

Jag borde inte känna såhär egentligen. För jag mår bra och är glad, men ibland när jag tänker för mycket så blir det såhär. Som tur är så går det över rätt fort. Och det kommer att lösa sig, det vet jag. Det gör det alltid. Och som en vän sa till mig: Allting löser sig, det gör det alltid. Skulle saker och ting inte löst sig innan, skulle du inte vara där du är idag.

Nu vill jag, som vanligt de senaste veckorna, att tiden ska gå lite snabbare. För just nu går den alldeles för långsamt. Jag vill ha dig här nu!

Det har varit rätt tomt i trapphuset ett tag, men nu händer det grejer.

Någon som är sugen på en fullt fungerande (?) micro?
Den har stått där sen innan nyår och står fortfarande kvar!


Sen har vi en svartsäck med gud vet vad i. Säkert väldigt trevliga saker.

ÄNTLIGEN är den här helgen över. Har längtat till imorgon sedan i fredags. Det ska bli så skönt att äntligen få sova ut, för det behövs. Det har inte blivit många timmars sömn de här dagarna. Jag har så jävla svårt att somna om kvällarna/nätterna, hur trött jag än är. Ännu svårare har jag att komma upp klockan 6 på morgonen efter en natt med lite sömn.

På sätt och vis ser jag fram emot nästa jobbhelg också. För när den är över så är det en bra vecka som väntar. Eller veckan är väl inte så bra, men helgen blir förhoppningsvis bra. Ungefär 2½ vecka kvar till dess! Det ska jag nog kunna härda ut.

Nu i veckan blir det till att plugga så mycket jag hinner. MÅSTE fokusera på pluggandet ett tag nu. För den 26e februari gäller det. Det är en avgörande dag för min framtid skulle man kunna säga. Så se till att plugga nu för i helvete! JAG SKAA!!

FAAAAN!! Jag glömde köpa glass! Men som tur var så hittade jag lite godis, så jag kunde fira ändå.

Som ni vet så har det senaste 1½ åren varit kaos. Hela mitt liv har vänts upp och ner och jag har mått piss. Jag var nog där nere på botten och grävde en sväng. Jag vet inte riktigt när det vände, men jag vet att jag för varje dag som gått simmat lite närmare ytan. Jag är inte där än och vet inte om jag någonsin kommer att komma hela vägen upp, men jag är på god väg.

Det senaste året, räknat från idag, har jag kommit långt. Jag har börjat hitta tillbaka till mig själv. Jag börjar se Caroline igen. Utåt har jag, så gott det går, försökt dölja hur dåligt jag egentligen mått. Det är några få som sett mig i mina värsta stunder. Det är även er jag har att tacka för att jag är där jag är idag. Ni har hjälpt mig och stöttat mig något enormt. Mer än jag någonsin hoppats.

För varje dag som går mår jag bättre, men visst finns det även dagar som är skit. Men dom blir inte långvariga. Jag har människor runt mig som verkligen finns där när jag behöver dom. I vått och torrt. ALLTID! Och det är något jag uppskattar väldigt mycket.

För ungefär 1 ½ månad sedan, det var då allt började bli ännu bättre än vad det redan var. Det var ett speciellt möte med en speciell person. Jag säger inte så mycket mer än så.
CORNY JAG VET. Men det skiter jag i. Det är så det är nu! OKEJ!?

Det skulle sitta fint med en tårta nu!
Fast man kanske inte ska fira sånt här.
Eller jo. En tårta vill jag ha.

Får väl köpa en glass imorgon efter jobbet.

Jag har egentligen såå mycket som jag skulle vilja skriva, som jag vill dela med mig av. Men just nu är det alldeles för tidigt för att blotta mina känslor och tankar. Istället för att skriva allt jag vill här, så skriver jag det på ett annat ställe, där bara jag kan läsa det. För egentligen är det ingen som har nånting med saken att göra.

Huvudsaken är att du vet vad jag tycker och vill. Det räcker för tillfället.

MEN, det finns en sak som jag kan dela med mig av.

Jag saknar dig.
Skynda dig tillbaka.

Jag blev jag igen. Efter många år. Sen gillade Emilia att skriva på mig också.


Året inleddes med ett CoD-äventyr på Willys.




Vi var till Uppsala för att Emilia skulle prata med en läkare om att operera sitt knä. Vi passade på att äta på Subway och vi hade ett close encounter med en galen and!


Jag och Jenny körde en utekväll i Gävle.


En ny vovve införskaffades. Mollie.


Vi tillbringade större delen av våra kvällar på Old Saints.


Det var även många, långa labbdagar i skolan som var superroliga tack vare sällskapet.


Min bästa vän fyllde 20 och det firades en vacker vårdag i April.


Vi hade många fina stunder på vårat kära McDonalds.



Jag och Jenny hade en dag i Uppsala när hon fotade mig.





Sista April var vi i Uppsala. En mycket trevlig dag och kväll som senare visade sig ha varit en mycket speciellt dag. Nya bekantskaper skapades.



I maj var vi på kryssning. Ett skönt gäng. Vi var nog lite för fulla för vårt eget bästa och det åts sniglar.


Vi var på diverse road trips och gick omkring i spökhus där det inte spökade.
Norrfly besöktes ett antal gånger. Fasta paviljongen i Säter var vi in på också.


Jag förlorade en kär vän.


Ännu en ny vovve införskaffades. Tiffy.





Midsommar tillbringade vi i Öregrund. Delvis roligt, delvis hemsk. Men underbara människor.


Jag förlorade min allra bästaste vän!


Min mamma gifte sig med den här mannen. Tommy. Anledningen till att jag inte har någon bild på det är att det inte var i en kyrka och jag tyckte inte jag kunde dra upp mobilen i stadshuset. Och jag har ingen bild på mamma, för då skulle jag inte se morgondagens ljus ;D


Jag och Jenny fotade lite mer. I Tierp den här gången.



Vi var på fest där det badades som sedan blev en misslyckad krogkväll där jag skadades.


Jag var på släktträff i Brunflo där vi sjöng massa karaoke men även vandrade i förfäders fotspår. Och ja, jag är tattare. En riktig.


Jag red på riktigt för första gången i mitt liv. En långtur på ungefär 4 timmar i skogen. Träningsvärken var total.


Det blev ännu en krogkväll när jag blev skadad. Den här gången påkörd av en taxi vilket slutade med att jag var tvungen att bäras, då jag inte kunde gå.


Jag hade några fina kvällar på Old Saints med nya vänner.





Det blev några galna fester och efterfester med det här galna gänget.


Och en till vovve införskaffades. Keaton.


Vi körde Halloween på Engeltofta!



Ytteligare många härliga kvällar på Old Saints med alldeles för många blå drinkar. Och ännu mer nya vänner skaffade jag mig.


Fotografering i Uppsala av Andreas.

Julen spenderade jag hos mamma.

Sen fick jag besök av David. För andra gången i december.
Även nyår spenderades hos mamma. Iallafall på eftermiddagen/kvällen.
12-slaget spenderade jag hemma med David.

För att summera 2010.
Ett riktigt skitår egentligen, men ändå ett riktigt bra år.
Hela mitt liv vändes upp och ner.
Det var en hel del svåra stunder, men dom bra stunderna väger nog upp det.
Jag mådde piss i början av året, men NU mår jag bra. Bättre än jag mått på flera år. Jag börjar äntligen hitta tillbaka till mig själv.

Idag börjar jag jobba, nästa vecka har jag tenta och jag måste verkligen plugga.
Som vanligt, när jag har viktiga saker att göra, så blir jag sjuk.
Jag ligger här i sängen och orkar knappt kliva upp. Jag har sovit dåligt, är förkyld, har lite ångest över att börja jobba igen och MASSA ångest över tentan.

Men vafan. Det är bara att bita ihop och göra det man ska. Ska försöka hålla mig frisk så jag orkar både jobba och plugga. Det ska nog gå, bara jag hittar motivationen. Tentan vill jag verkligen klara av. Jag får kämpa helt enkelt.

Lite mer än en timme kvar av ledighet nu. Så dax att kliva upp och göra någon nytta. Eller äta iallafall.

Hemma från Idre igen. Det var en kort, men mycket trevlig tur.
Umgicks med mitt älskade gudbarn hela måndagen. Då fick jag sitta i ett litet Pippi-tält, dricka låtsaskaffe ur små plastkoppar, dra omkring på en pluka, få bollar och andra diverse saker kastad på mig. Efter en dag var jag helt slut, men det var roligt. Saknar henne så sjukt mycket när jag är ifrån henne.

Imorgon börjar jag jobba igen efter 12 dagars ledighet.
Egentligen skulle jag sitta på en solig strand i Thailand nu, men när jag tänker efter..

Fuck Thailand.

För om jag hade varit där nu, så hade jag inte haft den 12 dagars ledighet som jag haft och då hade jag gått miste om mycket. Inte för att jag har gjort något speciellt, men jag skulle INTE byta bort det mot 16 dagar i Thailand. Inte en chans.

Thailandsresan hade förmodligen varit helt kanon och välbehövlig och jag skulle förmodligen få ett minne för livet. Men den här ledigheten har gett mig så mycket mer. Hoppas jag.
För just nu mår jag bra. Så sjukt bra. Jag ler mest hela tiden och mår allmänt bra. Men det sjuka med det är att jag kan och förhoppningsvis kommer må mycket bättre. Snart. Men det är sånt som visar sig.

Jag vet att man inte ska hoppas. Man ska aldrig ha för höga förhoppningar och förvänta sig något av någon, men just det här gången känns det som att jag kan göra det. Om det blir som jag vill så blir jag självklart glad. Nej, jag blir mer än glad. Mer än så säger jag inte innan jag vet något säkert. Det återstår att se.

Min sista semesterdag är iallafall officiellt över, eftersom det är efter midnatt, men jag sitter nerbäddad här i min soffa och tar vara på min sista lediga kväll. Lägenheten är julfri, väskan är uppackad och allt är klart för en arbetsdag imorgon.

Då försvinner jag ett tag igen. Men till Idre den här gången.
Stället utan mottagning och internet.
Men jag är inte bitter för det inte. Då kanske jag får lite pluggat?

Imorgon skulle jag egentligen åka till Thailand. Förstår ni hur jävla surt det är att inte göra det?! Jag hade sett fram emot det i flera månader, men sen blir det inget av!

IMORGON!!

Vad gör jag istället?
Jo, jag åker upp till Idre i 3 dagar, sen börjar jag jobba på onsdag. Jag hade MYCKET HELLRE legat och glassat på en strand i Thailand. Vem fan hade inte gjort det?

Men nu ska jag väl egentligen inte klaga så jävla mycket. Jag har varit ledig i över en vecka och det har varit en sjukt bra ledighet. Och imorgon får jag träffa pappa, farmor, mitt älskade gudbarn och alla andra där uppe. Men ändå.. THAILAND liksom! THAILAND!!!!!!!

Bitter?
Nej vad är det? Aldrig hört talas om..!

FUCK!!

Nej, packa klart, lägga mig och läsa min nya bok och lukta på kudden ska jag göra nu.
Ja, för det ska jag.


DÄR!!!! Där skulle jag vara! Dit skulle jag åka IMORGON!

Hoppas Abbe o Amanda får en trevlig resa iallafall :)

Om ni inte märkt det så har jag varit borta några dagar. Men nu har jag återvänt till verkligheten.
Vet inte om jag gillar det så mycket just nu, hade gärna stannat kvar på mitt ställe några dagar till.

4 riktigt bra dagar har jag haft. Har egentligen inte gjort något vettigt alls.
Shoppat, ätit efterrätt, som egentligen var frukost, före middagen som egentligen var lunch, lyssnat på massor av musik, lärt mig om korullning, skrattat en hel del , kommit fram till massa vettiga saker och bara njutit av livet och ledigheten. Tagit vara på tiden är vad jag har gjort. Det som gjorde de 4 dagarna så bra var självklart sällskapet.

Just nu är jag glad, mer glad än vad jag varit på väldigt länge.

Nu känns det väldigt tomt måste jag erkänna och jag kommer sakna känslan av att vakna upp med någon.
Får se hur länge det dröjer till nästa gång. Det är sånt som visar sig. Hoppas bara det inte dröjer allt för länge.