Konstiga människor dras till mig.

Häromdagen, när jag väntade på tåget, så råkade jag ut för något lustigt.
Det kom och satte sig en snubbe brevid mig. Han var kanske i 30årsåldern. Han frågade om jag visste när det skulle gå ett tåg till Solna, så jag tittade upp på skärmen där det stog och berättade att det skulle gå 12.45.
Han frågade om dom skulle få reda på det på tågstationen i Solna för hans farsas brud skulle komma och hämta honom där. Jag svarade att det skulle dom få reda på, för det står på listan över inkommande tåg + att dom ropar ut det i högtalaren.

Visst, inget konstigt med det, men sen. Sen började han.

Han började med att säga något på latin. Jag tittade frågande på honom, och då frågade han om jag var rädd för livet efter döden. Jag svarade nej, för det är jag ju inte.
Då började han mala på om att man kommer till himlen, till Gud. Att Gud var solen, att själen lever vidare i all evighet och så vidare. Jag fick inte fram ett ord. Vad skulle jag säga liksom? Jag ville ju inte prata med honom. Han var alldeles för läskig för det.
Sedan efter några minuters malande om Gud, själar och liv efter döden, så började han prata om krig.
Han tyckte att det var förjävligt att folk krigade, för det vill dom ju egentligen inte göra. Han tyckte att det skulle bildas en ny religion där alla människor var med, en enda stor religion i hela världen som gick ut på att man ska vara vänner och kramas. Visst, det låter väl trevligt med en värld utan krig och orättvisor, men lycka till med det.

Efter det frågade han var jag gillade för musik. Jag svarade att jag lyssnar på det mesta. Ahh, du är allätare precis som jag, sa han då. Han frågade om jag lyssnade på hiphop och RNB och jag sa igen att jag lyssnar på det mesta. Då började han prata om kända rapare som blivit mördade. Han berättade även att en av hans svarta vänner hade varit hemma hos honom på middag och berättat om hur han var i Las Vegas och sköt Tupac. Vilket skitsnack. Han måste verkligen leva i sin egen värld den där snubben.
Han kom även in på Michael Jackson. Han berättade för mig att han också blivit mördad för att någon börjat sprida ryktet om att han var pedofil. Jackson var även den bästa musiker och dansare som någonsin funnits.

Som han pratade, inte bara om det jag skrivit utan om fler saker också. Säkert 15 - 20 minuter malde han på innan jag stoppade honom, eftersom mitt tåg precis rullade in på spåret. Och tur var väl det. För mina öron höll på att dö. Vissa stunder hade jag svårt att hålla mig för skratt. Det är nästa så att jag tycker synd om snubben. Men så länge han mår bra så kan jag väl egentligen inte klaga. Men jag var lite rädd för honom.

Varför ska jag jämt träffa på konstiga människor? Varför dras dom till mig? Ser jag lika galen ut som dom eller tycker dom bara jag ser glad och trevlig ut?

Kommentarer
Postat av: Anna

Du måste nog börja jobba på att se arg ut. Det fungerar för mig.

2009-10-21 @ 23:16:33
URL: http://misswikman.blogg.se/
Postat av: linda

hahaha! jag håller med ovanstående talare, se ut som en bitterfitta, då vill ingen prata med dig :P

2009-10-22 @ 10:05:10
URL: http://lindaassheshouldbe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0