Vila i frid hjärtat! <3

Idag var det dax. Jag har haft ont i magen hela dagen. Jag har mått riktigt dåligt och varit på väg att gråta hur många gånger som helst.

Jag blev hämtad vid tåget efter skolan och vi åkte iväg till veterinären. Vi fick komma in lite tidigare än vi egentligen skulle, men ändå fick vi sitta inne i det där jävla rummet 25 minuter innan det kom en veterinär för att prata med oss. Väntan var inte rolig, att veta att det snart skille ske, men vi visste inte exakt när.

Jag bara grät och grät. Tårarna rann hela tiden, men Kate tröstade mig och pussade på mig mest hela tiden. Hon bet mig tillochmed i näsan några gånger vilket gjorde allt lite lättare, för då fick jag skratta.
När veterinären väl kom in och berättade hur dom skulle göra var det kört. Då rann tårarna ännu mer. Hon frågade om vi ville vara med och jag sa att jag skulle det, men mamma visste inte om hon kunde. Veterinären sa att hon fick tänka på det en liten stund medans hon hämtade en sköterska och det som skulle användas.

Dom kom tillbaka och berättade att dom skulle sätta en kanyl i ena benet på Kate och började raka bort håret. Då klarade inte mamma av det mer, så hon sa hejdå och gick ut ur rummet. Men jag stannade kvar. Kanylen sattes och hon började med att spruta in en koksalt-lösning för att se att hon prickat rätt med kanylen och det hade hon gjort.

Hela tiden satt jag och klappade och pussade på Kate och jag grät. Jag grät floder. Sedan sa hon att hon skulle börja spruta in narkosmedlet.
Efter första sprutan blev Kate trött och lade sig ner med huvudet i mitt knä. Sen kom det två sprutor till. Hon låg där i mitt knä och jag grät och grät samtidigt som jag klappade på henne. Efter vad som kändes som en evighet, men egentligen bara var max en minut så var allt över. Veterinären lyssnade efter hjärtljud och hon berättade då för mig att hjärtat slutat slå och att hon somnat in.
Det gick fort. Riktigt fort. Och det bästa av allt är att hon slapp lida. Hon hade inte ont alls.

Hon sa att jag fick sitta kvar så länge jag ville och lämnade sedan rummet. Så där satt jag på golvet, men Kate i mitt knä och grät som jag aldrig gråtit förr. Det var det värsta och jobbigaste jag har varit med om i hela mitt liv. Så fort jag tänker på den sekunden när hon låg där i mitt knä och slutade andas så gråter jag. Det gör så ont i mitt hjärta.

Jag ville vara med mest för hennes skull, så att hon skulle känna sig trygg in i det sista, men jag gjorde det även för min egen skull. SOM jag älskar den hunden. Hon må ha varit tokig och helt störd ibland, men hon var fortfarande min lilla älskling. Hon som sov i sängen med mig när jag sov hemma hos mamma. Hon som var helt besatt av att bli fotograferad, hon som man kunde göra exakt vad som helst med. Hon var världens charmigaste och snällaste hund.

Jag kommer sakna dig och ditt skuggjagande, älskade hjärta. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på allt det här, men ändå kan jag inte låta bli att skratta när jag tänker på allt tok du har gjort. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag glömmer dig aldrig.

Dom två sista bilderna är tagna idag, alldeles innan hon fick somna in.

Vila i frid hjärtat.

Jag älskar dig <3


Kommentarer
Postat av: Jenny

du är så grymt stark <3

2010-05-18 @ 23:08:34
URL: http://jenny.uppsalanoje.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0