It kills me not to tell you how I feel
Du vet precis hur jag känner, men jag vill säga det till dig.
Jag vill att du ska säga det till mig.
Även om det är januari så tar inte det bort mina känslor för dig.
Jag älskar dig och jag vill berätta det för dig.
Det är svårt att hålla tillbaka orden när jag träffar dig. Riktigt svårt.
När jag är ifrån dig går det inte en sekund utan att jag tänker på dig och saknar dig.
Varför ska allt vara så jävla svårt?!
Men som jag har sagt förr, det här är mycket bättre än ingenting alls. För egentligen är det inte så stor skillnad. Men det känns ändå som att det är något som saknas.
Jag tänker inte pressa dig på något vis. Inte ens lite. Du ska få den tid du behöver. All tid i världen om det så behövs. För någon gång kanske det blir som jag vill. Kanske någon gång.
WTF?! Är det slut eller något eller har jag missuppfattat heeeelt nu?!
sv: Jag vet. Mongoarslen. Ska nog lägga lösen på bloggen snart :) Vet inte vad det är för massa idioter som läser om mitt liv. Skrämmande när besökarantalet bara ökar.
Ja, precis.. Man tycker ju det själv, men vi är ju folk av hyfs ;)
Men fy fan vad tråkigt att höra! Men jag förstår inte.. Ni dejtar.. Men han är inte redo för ett förhållande? Dejtar man inte FÖR att lära känna varann så pass för att kunna bli tillsammans? Kan inte fatta hur man kan och orkar (i din situation) gå tillbaka till "första rutan igen" det är ju som att slå någon som ligger ner (du då alltså). Antingen tycker man om och vill vara med en person eller så inte. Lite taskigt mot dig som är kär menar jag.
Förlåt, menar inget illa alls och vill inte vara en kärring men jag förstår inte riktigt, du behöver heller inte svara om du inte vill! MEN JAG HOPPAS ATT DET LÖÖÖÖSER SIG JÄÄÄÄTTEBRA OCH ATT NI HITTAR TILLBAKA TILL VARANN!!!! :D
