Hemskickad
Det är vid såna här tillfällen som man märker vilka som bryr sig. Visst finns det andra som bryr sig också, men inte vet hur de ska göra eller vad de ska säga, men grejen är den att dom behöver inte göra eller säga något speciellt. Bara visa att de finns där. Det skulle betyda så himla mycket. Men jag vet att det kan vara svårt för vissa.
Jag är så jävla glad att jag har den familj, de vänner och de arbetskamrater jag har. De finns verkligen där för mig just nu och stöttar mig. Det är jag väldigt tacksam för.
Idag skulle jag ha jobbat, så jag åkte till jobbet för att gå på ett möte som jag skulle ha innan jag skulle ut till kunderna. Jag brukar inte vara den som är tyst, men jag kunde inte säga något. Fick knappt fram ett ord på grund av att jag försökte hålla tillbaka tårarna.
Efter en stund frågade chefen om jag hade något att tillägga och jag svarade att jag mådde inte så bra och orkade inte prata. Då brast det. Tårarna började rinna och jag var tvungen att gå ut ur rummet. Jag sa inte ett ord utan bara gick.
Som tur var så visste en av de andra på mötet om varför jag var ledsen, så hon kom efter mig och pratade med mig. Det var så himla skönt att bara bli omhållen på det viset, av någon som bryr sig. Hon sa att jag skulle ta den tid jag behövde och frågade om jag ville att hon skulle berätta för de andra på mötet om varför jag var ledsen. Jag sa att hon kunde göra det och det är skönt att jag slapp göra det själv.
Efter en stund gick jag in igen och försökte hålla god min. Men det gick inte så jävla bra. Jag kämpade verkligen. De frågade om jag verkligen orkade jobba idag och jag sa att jag inte hade något val. För jag vet hur ont om vikarier vi har just nu, på grund av sjukdom och annat.
Men det slutade med att de skickade hem mig och sa åt mig att stanna hemma resten av veckan. Jag är så glad att det finns folk som verkligen bryr sig och ställer upp när man inte mår bra. För gråter man 5 gånger på 2 timmar så mår man inte bra. Och då försökte jag verkligen att hålla tårarna tillbaka och inte visa att jag var ledsen.
Så ett STORT tack till er!
Nu vet jag vad pappa menade med att det går bra så länge man inte pratar om det med någon, för just nu när jag sitter hemma själv i soffan så går det rätt bra. Men så fort någon frågar hur man mår så brister det.
Nu ska jag städa och lyssna på hög musik och sjunga massor, så jag får annat att tänka på.
Jag är så jävla glad att jag har den familj, de vänner och de arbetskamrater jag har. De finns verkligen där för mig just nu och stöttar mig. Det är jag väldigt tacksam för.
Idag skulle jag ha jobbat, så jag åkte till jobbet för att gå på ett möte som jag skulle ha innan jag skulle ut till kunderna. Jag brukar inte vara den som är tyst, men jag kunde inte säga något. Fick knappt fram ett ord på grund av att jag försökte hålla tillbaka tårarna.
Efter en stund frågade chefen om jag hade något att tillägga och jag svarade att jag mådde inte så bra och orkade inte prata. Då brast det. Tårarna började rinna och jag var tvungen att gå ut ur rummet. Jag sa inte ett ord utan bara gick.
Som tur var så visste en av de andra på mötet om varför jag var ledsen, så hon kom efter mig och pratade med mig. Det var så himla skönt att bara bli omhållen på det viset, av någon som bryr sig. Hon sa att jag skulle ta den tid jag behövde och frågade om jag ville att hon skulle berätta för de andra på mötet om varför jag var ledsen. Jag sa att hon kunde göra det och det är skönt att jag slapp göra det själv.
Efter en stund gick jag in igen och försökte hålla god min. Men det gick inte så jävla bra. Jag kämpade verkligen. De frågade om jag verkligen orkade jobba idag och jag sa att jag inte hade något val. För jag vet hur ont om vikarier vi har just nu, på grund av sjukdom och annat.
Men det slutade med att de skickade hem mig och sa åt mig att stanna hemma resten av veckan. Jag är så glad att det finns folk som verkligen bryr sig och ställer upp när man inte mår bra. För gråter man 5 gånger på 2 timmar så mår man inte bra. Och då försökte jag verkligen att hålla tårarna tillbaka och inte visa att jag var ledsen.
Så ett STORT tack till er!
Nu vet jag vad pappa menade med att det går bra så länge man inte pratar om det med någon, för just nu när jag sitter hemma själv i soffan så går det rätt bra. Men så fort någon frågar hur man mår så brister det.
Nu ska jag städa och lyssna på hög musik och sjunga massor, så jag får annat att tänka på.
Kommentarer
Postat av: Anna
Postat av: moster Mia
Puss o kram, gumman! <3
Postat av: Carola
kram på dig gumman! du är stark det vet jag. <3
Postat av: Linda
det är skönt att ha såna människor omkring sig. när min morfar gick bort kunde jag inte gråta. gick omkring med en klump i halsen och stampade och visste inte vart jag skulle ta vägen.. efter 3 dagar kom tårarna, och jävlar vad skönt det var!
kram på dig!
Trackback
