★carroe★

Jag lär mig aldrig. Jag sitter där, dag efter dag, och tar emot samma jävla skit hela tiden. Varför kan jag inte bara skaffa mig lite mod och säga ifrån?
Det har varit samma sak i 8 månader och jag har fortfarande inte gjort något åt det. Jag har försökt att inte visa att jag verkligen blir ledsen över den skit jag får kastad på mig. Men idag, då rann det över. Jag sa fortfarande inte ifrån, inte mer än jag brukar. Men idag tog det extra hårt. Det kan dels bero på att jag var trött, hungrig och mådde allmänt dåligt, men ändå..

"Det är alltid du. Det är bara du!" Jag vet att det inte är sant, men det tog hårt för det.
Jag är inte den som gråter över ingenting, men idag var det annorlunda. Jag blev så arg att jag började gråta, men det var inget jag visade för någon. Tänk att en människa kan göra livet så surt för så många.

Varje dag jag vet att jag måste träffa den personen mår jag dåligt. Hur glad jag än är, hur bra jag än mår, så kan den där människan få mig att sjunka ner på botten och må riktigt dåligt. Så ska det fan inte vara.

Det ska bli så fruktansvärt jävla skönt att förhoppningsvis komma härifrån snart. Då behöver jag inte må dåligt längre. Inte över det här iallafall.