★carroe★

Som ni vet så är jag tjänstledig från mitt jobb för att studera. Av en massa anledningar som jag inte orkar dra upp så får jag inget studiemedel från CSN. Och eftersom jag inte jobbar får jag ingen lön. Jag har alltså inte fått en krona sedan i slutet av juni när jag fick lite tillbaka på skatten. Visst, jag har fått pengar av mamma och pappa och det kommer jag vara evigt tacksam för, men det är absolut inte lika mycket som om jag skulle få lön eller studiemedel varje månad.

Det har snart gått 4 månader sedan jag fick pengar och då har jag betalat hyra, el, internet, mobilräkning, mat och annat nödvändigt. Jag måste verkligen spara varenda krona. Jag har inte ens köpt någon kurslitteratur till mina kurser då dessa böcker alltid kostar minst 500 :- och det tycker inte jag att det är värt att kasta ut på en bok som jag förmodligen aldrig ens kommer ägna en timme åt i hela mitt liv.

Jag saknar att shoppa. Bara kunna köpa något och unna mig själv, för att jag vill. Jag har nog inte shoppat något sedan jag flyttat ner till Skövde, om man inte räknar hårfärg vill säga. Det enda jag unnar mig är en bussresa till och från Karlsborg lite då och då, kanske lite mat när jag är ute och äter med David (om inte han bjuder vill säga) eller en tågresa så att jag kan hälsa på alla i Skutskär.

Vad vill jag nu med det här?

Jo. Jag saknar inte att jobba, det gör jag inte. Eller på sätt och vis saknar jag att jobba, för jag gillar mitt jobb. Men inte själva arbetssituationen som var på min arbetsplast när jag gick på semester. Men jag tycker verkligen om att studera och det här är verkligen vad jag vill. Jag vill inte vara kvar inom hemtjänsten hela mitt liv. Jag vill något mer för mig själv. Något bättre. Nu påstår jag inte att det är dåligt att jobba inom hemtjänsten, absolut inte. Det är verkligen ett av de mest givande jobben man kan ha enligt mig, om man nu gillar att jobba med gamla människor som jag gör. Man träffar på så många olika människor som alla har sin historia att berätta. Alla är på sitt eget sätt och för att jobba inom hemtjänsten måste man verkligen kunna anpassa sig efter kundernas behov och önskningar. Vi är där för att underlätta deras vardag och deras liv. Vi är inte där för att jobba våra 8 timmar om dagen för att få lön i slutet av månaden. Vi är där för deras skull eftersom de inte klarar av allt de vill själv.

Men åter till saken. Nu, när jag inte fått pengar på snart 4 månader, så uppskattar jag jobbet mer än vad jag gjorde när jag jobbade. Då visste jag att jag fick min lön varje månad, jag visste ungefär hur mycket som gick åt till räkningar, jag visste ungefär hur mycket jag fick över så att jag kunde föra över lite pengar till sparkontot och sedan "leva loppan" med resten av pengarna. Jag kunde köpa vad jag ville, när jag ville. Jag kunde äta ute flera gånger i veckan om jag kände för det. Det kan jag inte göra nu. Nu måste jag tänka på varje krona jag gör av med och verkligen vara stenhård mot mig själv. Och det ska ni veta, det är inte roligt.

Jag vet inte när eller ens OM jag kommer få något studiemedel från CSN när jag väl har fått ihop mina poäng som saknas. Får jag inget studiemedel kommer jag inte klara mig länge till på mina sparpengar och det suger. För då vet jag inte alls vad jag ska göra. För en sak är säker och det är att jag INTE vill flytta tillbaka till Gävle igen för att jobba. Jag vill verkligen plugga och jag vill göra det nu! Inte om några år, för jag har redan väntat alldeles för länge för att ta mig i kragen och verkligen göra något med mitt liv. Jag vill det här nu!

Men som jag har nämnt tidigare så har jag tenta på tisdag och om jag klarar den så har jag fått ihop mina poäng och förhoppningsvis får jag studiemedel från CSN då, men det får jag inte veta förns till jul. Men bättre sent än aldrig.

får jag inte mitt studiemedel får jag ta tag i saken då. Det är bara dumt att springa omkring och oroa mig för det nu, för jag kan ändå inte göra något åt saken i nuläget.