Life goes on..

Jag vill börja med att be om ursäkt till eventuella läsare, för det här kommer bli ett tråkigt jävla inlägg. Men mitt sätt att bearbeta känslor är att skriva och det är precis vad jag tänker göra nu.
 
Det gör så ont. Så vansinnigt ont.
Jag var inställd på att det skulle bli såhär någon gång, men inte just nu.
 
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, för jag vill inte förlora min bästa vän. För det är precis vad du är, en av mina bästa vänner.
 
Det kommer vara så jävla jobbigt ett bra tag nu. Hur länge vet jag inte, men det är svårt att bara släppa någon man älskar. Jag tycker inte alls om att det blev som det blev, men självklart respekterar jag vad du tycker och din vilja. Vad skulle jag vara för människa annars? Jag tänker inte tvinga mig på någon om de inte vill ha mig där av någon anledning. Även om jag skulle må bättre själv, så skulle jag aldrig göra något sådant.
 
Förutom att det kommer vara jobbigt och kännas konstigt när vi träffas finns det ett till problem. Hur i helvete umgås vi som vänner? Kommer vi ens kunna göra det? Vart går gränsen? Vi började inte som vänner, så jag vet inte riktigt hur man gör. Jag vet själv att det enda jag kommer vilja göra är att kasta mig om din hals och att du håller om mig hårt. Jag vill krypa upp i din famn och känna tryggheten som bara du kan ge mig. Jag vill vara sådär töntig och konstig som jag bara kan vara med dig. Jag vill kyssa dina läppar och bara koppla bort allt ont jag känner. Jag vill känna din närhet och din värme och bara älska allt som har med livet att göra.
 
Jag kommer alltid älska dig för den du är och för vad du gjort för mig. Du har fått mig att våga älska igen. Du har fått mig att våga lita på en människa igen. Du har fått mig att må bra. Och även om du inte vet det så har du fått mig att bli en bättre människa på fler än ett sätt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0