Senaste veckan..
Fisken är borta!
Minminmin<3
Mina föräldrar är bäst i världen. TACK! <3<3
Tidsfördriv
Nu ska jag iallafall lägga mig. Upp runt 0900 imorgon för att packa det sista och fixa lite här hemma.
Anländer i Gävle 1443 imorgon. Ser verkligen fram emot att komma hem en sväng. Har inte varit där sen skolan började, vilket var 6 veckor sen. Förhoppningsvis har jag med mig en fin liten MacBook hem också!
Det har ju varit helg nu också.
Och som jag oftast gör på helgerna så har jag umgåtts med David.
Vi har ätit massor av mat, varit på bio och bara umgåtts. Så återigen har det varit en riktigt bra helg.
Han är helt enkelt bäst!
Nya vänner?
Men annars då?
Jag går bäst ihop med killar, det har jag alltid gjort. Eller bäst vet jag inte, men det är lättare att vara vän med killar än med tjejer. Majoriteten av mina vänner har alltid varit killar.
Jag har träffat några killar här nere som jag trodde skulle kunna bli mina vänner, men så fort Davids namn dyker upp så försvinner dom lika fort.
Nu är det inte så att jag sitter och pratar om David hela tiden, men om dom skriver och frågar vad jag gör och jag är med David så skriver jag det. Eller om dom frågar vad jag gör på helgerna så säger jag att jag umgås med David, eftersom det är just det jag gör. Då dyker alltid samma fråga upp "Vem är David?". "Vi var tillsammans förut, men vi umgås fortfarande" får dom till svar då. Och det tycker dom är lite konstigt tydligen. Iallafall några.
En av dessa som jag trodde skulle kunna bli en vän slutade prata med mig och tog bort mig som vän på Facebook. Det känns ju lite sådär.. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. För från början var han jättetrevlig, skrev varje dag, ville ta en fika på stan och sånt. Men så fort jag nämnde David så ändrades det. Det kan ju inte vara det att han inte ville vara vän med mig för att jag umgås med David. Eller? Jag vet inte alls.
Vilket som. Det är deras förlust, inte min. För jag klarar mig bra med de vänner jag har, de i klassen och David. Men det är ändå lite konstigt kan jag tycka.
Bra dag!
Den började tillochmed bra. Även fast jag vaknade 0400 och har varit vaken sen dess så började den bra. Fick mysa brevid David en timme innan han klev upp. Låg kvar i sängen till 0600 sen klev jag upp och käkade frukost, kollade serie och pluggade lite inför duggan.
Traskade iväg till skolan och hade labbdugga och man var tvungen att ha 80% rätt för att klara den. Och vi var tvungen att klara den för att få läbba nästa vecka. Och vet ni?! Jag klarade den! Chansade på en del av frågorna, men jag lyckades rätt bra alltså!
Fick även reda på tentaresultatet på tentan vi hade för några veckor sen. Och den klarade jag också. Fick ALLA RÄTT!!! Helt galet. Iofs var den inte så jättesvår, men hade inte förväntat mig alla rätt.
Rätt bra dag idag alltså!
Snart har jag fått ihop mina 15 poäng och då kan jag äntligen söka studiemedel från CSN igen. Får jag inget då, då jävlar skjuter jag dom!
Åker hem till mamma nästa vecka också. Förmodligen på måndag. Så Skutskär, vi ses om en vecka!
Toast Skagen
Jag är rätt säker på att David gillade min Toast Skagen. Han åt tillochmed sju bitar. SJU! Det var inget jag hade förväntat mig, men det känns ganska bra att lyckas.
Här om dagen när vi pratade om vad han ville ha för något, så frågade jag om jag var tvungen att göra allt själv, helt utan fusk. Och det var jag. Men vi uppfattade fusk på olika sätt, för han blev förvånad när jag gjort skagenröran själv.
När jag sa att jag ville fuska så tänkte jag på att köpa en färdig röra, men det hade inte han tagit som fusk sa han efteråt. Men vafan, nu vet jag att jag kan göra skagenröra iaf..!
Det var en riktigt bra kväll igår. Även fast vi inte gjorde något speciellt. Jag tycker om att umgås med honom bara. Han sov här också. Ingen är gladare än jag, men det är fan inte roligt (för honom, jag kan fortsätta sova om jag vill) att kliva upp klockan 0500. Men det var helt frivilligt, för han kunde ha åkt hem igår om han ville. Jag klagar absolut inte över valet han gjorde!
Matlagning?!
Har även städat lägenheten. Det kändes som att det verkligen behövdes.
Nu sitter jag och väntar på att David ska höra av sig så att jag kan gå och handla. Har nämligen lovar att göra Toast Skagen och Marängsviss åt honom. Jag är egentligen skyldig honom en trerätters sedan nästan ett år tillbaka, men som dom flesta vet så lagar jag knappt mat åt mig själv!
Han ville även ha oxrullader, men jag vägrar stå och laga mat en hel dag, speciellt när det är något som jag inte ens vet vad det är! Så får väl bjuda honom på något annat någon annan gång.
Fast jag hoppas ju lite på att han aldrig kommer att be mig laga något åt honom efter det här. Kanske ska misslyckas med min Toast Skagen med flit? Får man göra så?
Jag är verkligen kass på att laga mat. Eller kass vet jag inte eftersom jag aldrig lagar något. Men det är så fruktansvärt jävla tråkigt så jag anstränger mig inte ens. Vem vet, jag kanske är rätt bra bara jag försöker?
Monster <3
Mina söta små monster som jag saknar massor!
Tre små ord
:D
Kommer somna med ett leende på läpparna. Det enda som saknas är att du ligger brevid och håller om mig.
That's it.
Please take away today!
- Internet har fuckat sig hela dagen. Jag blir så jävla förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Som tur är, så har det funkat felfritt i en timme nu.
- Datorn lever sitt eget liv. Den gillar inte mig! Jag får sån stor lust att kasta ut den från balkongen, springa ner och hoppa på den tills den går i 1000000000 bitar!!
- Jag är hungrig, har riktigt kasst med mat hemma och jag VÄGRAR gå till affären då regnet verkligen ÖSER ner! Såna här tillfällen skulle det inte vara helt fel med körkort och bil! Eller känna någon som har en bil som kunde skjutsa mig. Men nej då. Jag bor i SKÖVDE! 40 jävla mil från varenda jävla människa!
- Jag har en fet jävla blåsa i käften som gör så jävla ont att jag inte kan varken äta eller dricka. Kan knappt gapa heller för den delen.
- Kursboken jag behöver till nästa kurs är slutsåld, men om den hade funnits så kostar den ändå över 500 jävla kronor.
- Telia har skickat en jävla räkning på 450 kronor för att jag har sagt upp mitt internet. Äckliga jävlar!
- Johanna fyller år idag och jag kan inte vara med och fira henne, eftersom jag bor i SKÖVDE!
School!
I lördags hade jag tenta i Introduktion i laborativt arbete. Det gick riktigt bra och jag vet att jag är godkänd på kursen, även fast vi inte fått resultatet än.
Idag redovisade jag igen. Har haft riktig jävla tur med redovisningarna. Har fått redovisa första tillfället varje gång, så jag har bara behövt förbereda mig för en redovisning i veckan, medans andra har varit tvungen att förbereda två, då de inte fick redovisa vid det första tillfället.
Så nu är det bara en redovisning kvar och jag hoppas den ska gå lika bra.
Har även skrivit klart rapporten till Studietekniken som ska vara inne senast nästa fredag. Tänker lämna in den nu på torsdag så att jag har det avklarat. Riktigt skönt att behöva oroa mig över det. Speciellt eftersom jag måste skriva en labbrapport nästa vecka.
Men jag trivs jättebra i skolan och i klassen. Har inte hunnit lärt känna alla, men det tar ju tid. Riktigt skönt att vi inte är så många i klassen också. 15-20 stycken.
Vissa människor..
Vad som än händer med skolan så ska jag INTE tillbaka till det där stället så länge HON är kvar. Inte en chans i helvetet. Jag vet att man inte får prata illa om sin chef, men det skiter jag fullständigt i just nu. För det finns ingen människa jag ogillar mer än just henne. Hon har, som ni kanske vet, varit på mig ända sedan jag började jobba där. Anledningen till det är att jag var sjuk de två första veckorna när jag skulle börja.
Men det är inte bara mig hon har varit på, det är de flesta.
Den där jävla människan ska fan inte vara chef, för hon har ingen som helst aning hur man beter sig. Vare sig som chef eller som människa. Hon är vidrig.
Jag är fruktansvärt jävla glad att jag är tjänstledig så jag slipper det där helvetet. Det är egentligen en underbar arbetsplats, men den där människan förgiftar stället. Jag hade ont i magen varje dag jag skulle till jobbet eftersom jag visste att jag skulle träffa henne.
Nej, jag är glad att jag är där jag är just nu. För dit vill jag som sagt inte igen.
Stupid little girl
Är bara så glad just nu. Mår riktigt bra också. Nöjd med situationen som den är.
Haft en del givande samtal, haft massa mysigt och bara varit konstiga.
Det är så skönt att jag kan vara mig själv, precis som jag vill, när jag är med dig.
Det bästa av allt är att du är precis lika konstig själv!
The dark side
Jag har ju faktsikt färgat håret igen.. Tänkte bara kasta upp en bild.
Det är väldigt mörkt, om man jämför med mitt jätteblonda. Men jag tror jag trivs rätt bra med det.
An ordinary day..
Ännu en redovisning gjord. Det gick bra även denna gång och jag är så sjukt glad för det. Är inte ens nervös när jag ska redovisa. Är stolt över mig själv. Det underlättar väldigt mycket att det är gruppredovisningar också, speciellt när jag än så länge har hamnat i väldigt bra grupper. Hoppas bara att dom två andra grupperna kommer bli lika bra.
Imorgon är det labb mellan 1115 - 2000. Vi ska göra någonting med DNA. Vi ska typ ta ett salivprov från oss själva, ta fram DNA och göra något med det. Vet inte exakt vad vi ska göra, men det är ju ungefär det jag vill jobba med, så det ska bli riktigt roligt.
På lördag har jag tenta i Introduktion till laborativt arbete. Det kommer inte vara några större problem eftersom jag har gjort det förut. Läsa ett häfta med labbsäkerhet är det enda jag behöver göra.
Hoppas på att träffa David i helgen. Det lät som att han kanske skulle komma hit på fredag, men det återstår att se. Han sa kanske, så då är det ett kanske :)
Idag när jag kom hem låg det ett stort grönt paket i brevlådan. Jag hade fått lite saker av mina vovvar som dom tyckte att jag behövde. Väldigt snälla mina vovvar <3
Rätt duktiga på att skriva också med tanke på att dom har tassar.
Äckliga jävla piller!
Idag när jag kom hem från skolan var jag svinhungrig, så jag lagade mat och när jag satte mig ner och började äta hann jag ta en tugga innan illamåendet kom tillbaka. Helt plötsligt var jag inte ens lite hugrig. Men jag tvingade i mig några tuggor och kastade sedan bort resten.
Jag vill verkligen äta, men jag kan inte. Och det är så jävla surt.
Jag hoppas verkligen att det är bättre imorgon, för annars kommer jag fan försvinna. Så blir det jämt när jag är sjuk. Jag tappar aptiten och går ner några kilo i vikt. Och på mig är 2-3 kilo väldigt mycket, eftersom jag verkligen måste kämpa med att gå upp i vikt. Det är nog tur att jag inte har några batterier i min våg, så att jag inte ser hur mycket jag har gått ner. För det vet jag har gjort. Jag vill bara inte veta hur mycket.
Men så fort aptiten kommer tillbaka ska jag köpa mig en fet pizza eller kebab och bara trycka i mig. Hellre är jag illamående på grund av att jag ätit för mycket än att jag är illamående för dom där jävla pillren jag brukar äta.
"Vi är inte lovad någon morgondag"
Det är helt ofattbart hur något kan förändras så fort. Hur fort en människa bara kan försvinna.
Man åker iväg för att jobba, men kommer aldrig mer hem.
Man åker iväg för att handla, men kommer aldrig mer hem.
Man lägger sig och sover, men vaknar aldrig upp igen.
Livet kan förändras så fort. Vi är inte lovad någon morgondag.
Just nu önskar jag att jag kunde vara hemma. Hemma i Skutskär.
Jag vet inte vad jag skulle säga eller göra, för det är faktiskt så att inget jag säger eller gör, skulle förändra något. Men jag skulle vilja vara där. Bara vara där. Ifall att. Bara finnas till. Som ett stöd.
Jag vet hur det är att förlora någon man älskar. Det har jag varit med om alldeles för många gånger. Men jag kan inte riktigt sätta mig in i just den här situationen.
Det var alldeles för tidigt och jag lider och sörjer med de närstående.
Jag sörjer även själv, eftersom jag kände personen.
Han var en mycket bra människa. Han hade alltid ett leende på läpparna.
Jag gillade honom.
Med respekt för familj, släkt och vänner säger jag inget mer.
Det är några personer som står mig väldigt nära som har förlorat någon som står dem väldigt nära.
Det är dessa personer som jag skulle vilja finnas där för.
Men istället sitter jag i min lägenhet 40 mil bort och kan inte göra ett skit.
Jag skulle vilja krama om dem och bara visa att jag finns där och bryr mig.
Men jag kan inte.
Livet är så jävla orättvist.
Vi är inte lovad någon morgondag.
En massa tack och annat crap.
Men så idag kom han hit, Dan alltså, och var här i typ en timme. Och till slut fick han det att fungera. Jag blev så glad att jag satt i soffan och hoppade som ett litet barn när han hade gått.
TACK TACK TACK TACK TACK :D
Såå, vad har då hänt sen sist?
Jo. Vi hade redovisning på biovetenskapliga fallstudierna. För första gången på länge grät jag INTE när jag redovisade :p Hade ju en förmåga att göra det när jag pluggade i Uppsala. Men den här gången gick det riktigt bra. Jag såg tillochmed fram emot det.
Det har jag nog David att tacka för. Han har plågat mig med högläsning på lite olika sätt. Så det känns inte så farligt längre. Eller det gjorde inte det då iallafall, hur det blir nästa gång får vi se då.
Vad mer?
Jag käkar penicillin igen. Den här gången är det för en äcklig UVI. Har haft det massor av gånger förut och det är ingen höjdare. Som tur är så var det ett tag sen sist, så det är skönt.
Men min kropp verkar inte gilla mig. Eller så gillar den bara penicillin och massa andra mediciner eftersom jag har varit sjuk en hel del det senaste året. Hade hoppats att det skulle sluta, men tydligen inte.
Det var nog allt.