★carroe★

Igår på kvällen började jag få ont i halsen, så jag blev smittad av David, men det gör inget. Jag har inte lika ont i halsen idag, så det kommer förhoppningsvis gå över inom några dagar.

Mer än så har inte hänt. Går i skolan lite då och då. 1-3 gånger i veckan. Det blir välidgt mycket ledigt och jag har inget att plugga på mina lediga dagar så det blir lite långsamt. Nu har jag varit ledig i 5 dagar, imorgon har jag 3 föreläsningar sen är jag ledig i 6 dagar. Sen är det skola i två dagar och efter det ledig 4 dagar. Men den 5e börjar en ny kurs så då blir det skola varje dag. Det kommer bli betydligt mer att göra, men det är bara skönt, för jag blir galen när jag inte har något att göra om dagarna. Så två veckor till med lite att göra ska jag klara av. Det är ju rätt skönt att ha det lugnt ibland också.

Som sagt. Det händer inte mycket så jag har absolut inget att skriva om..

Klockan är strax efter 0800 och jag väntar på att föreläsningen ska börja. Helt plötsligt går den man förbi utanför fönstret. Inget konstigt med det.

Efter några minuter inser jag att vi är på tredje våningen och det första jag tänker på är "HUR I HELVETE KAN HAN GÅ UTANFÖR FÖNSTRET? GÅR HAN I LUFTEN?!"

Jag tittar lite extra nog och ser att det är en byggnadsställning utanför, så det förklarar saken. Men för en sekund så tror jag verkligen att han svävar fram.

Men är det tidig morgon så är det. Hjärnan fungerar inte riktigt som den ska.

Trots detta så saknar jag inte Gävle alls, förutom människorna. Såklart saknar jag maten på Mezopotamya och dom blå drinkarna på Old Saints, men det är inget jag tänker på varje dag.

Jag trivs här nere, även om det inte känns som hemma än. Jag mår bra. Bättre än jag mått på länge och det blir bara bättre känns det som.

Även om jag är ledsen vissa dagar för att jag saknar dom där hemma, så mår jag ändå bra. Att flytta till Skövde var verkligen vad jag behövde. En helt ny start. Ett nytt liv. Inte ett helt nytt liv såklart, men en ny start i en helt ny stad.

Och får jag hemlängtan, så är det bara att hoppa på tåget och åka hem några dagar.

Varför försöker jag ens?

Har lovat Johanna att jag ska komma förbi och kolla på hennes lägenhet någon dag i veckan. Ska även förbi Owe en sväng hade jag tänkt. Och jag hoppas att Emilia har lite tid över för mig också. Det återstår att se.

Nu ska jag iallafall bädda ner mig, i soffan, och läsa och sen försöka sova.

En kurs som jag SKA läsa är iallafall Kriminalteknik i praktiken, det är en kvällskurs och den verkar asrolig.

"Kriminalteknik i praktiken är en grundläggande kurs för dig som vill lära dig mer om hur kriminaltekniska metoder som fingeravtryck, DNA - analys, blodspårsanalys med mera fungerar. Dessutom får du utföra enklare laborationer där du själv får testa dessa metoder." Hur roligt låter inte det?!

Studievägledaren är iallafall underbar! Hon hjälper mig verkligen.

Imorgon ska jag träffa studievägledaren för att planera våren. Beroende på hur Mikrobiologin går så ska jag bara läsa en kurs i vår, om jag nu klarar den vill säga. Men behöver minst 15 hp i kurser till våren. Så det är det vi ska prata om imorgon. Förhoppningsvis kanske det går några kurser som vi ska läsa nästa höst, så att jag kan ligga före igen.

Imorgon startar två nya kurser jag ska läsa. Ser verkligen fram emot dom, men är samtidigt nervös av någon anledning. Vet inte riktigt varför. Det kanske är för att det är två helt nya grupper jag ska läsa med, alltså inte min klass. Men det ska bli riktigt roligt hoppas jag.

Tänk på den en stund.

Har suttit och gjort tentor hela dagen. Det är sjukt mycket man måste lära sig, men det känns ändå rätt okej just nu. Har gjort tentorna två gånger och förbättrat resultatet varje gång. Så jag hoppas att jag ska klara det här imorgon. Det enda som återstår nu är att läsa lite om en specifik cell, men det ska jag göra imorgon. Ska försöka komma upp lite tidigare imorgon än jag gjort dom här senaste dagarna.

Se till att hålla tummarna för mig imorgon runt 14.30, för då kör vi igång. Så länge jag inte får världen hjärnsläpp så kommer det nog gå bra. Det återstår att se.

Sen kan jag bara tillägga att jag har träningsvärk i benen idag och jag är överlycklig. Jag tycker verkligen om träningsvärk. Kanske tar mig ut på en springtur imorgon igen.

Tidigare ikväll slog det slint i huvudet på mig. Jag fick för mig att jag skulle ut och springa. JAG SPRINGER INTE! Jag cyklar knappt. Jag har världens sämsta kondition. Blir nästan anfådd av att gå tre trappor och då överdriver jag inte.

Men springa skulle jag göra ändå. Jag började gå i rask takt i 10 minuter, sen började jag springa. Eller ja, jag joggade. Efter 200 meter var jag så slut att jag ville ge upp, men jag fortsatte ändå. Jag sprang tills jag inte orkade mer. Det var inte länge, men jag gjorde det. Det är en bra början.

Ska försöka fortsätta med springandet så gott det går. Det kommer inte bli varje dag, men några gånger i veckan och öka med någon minut varje gång. Jag ska göra mitt bästa.

Det var iaf skönt att rensa hjärnan lite. Och jag är stolt över mig själv som gjorde det.

Jag kommer alltså att läsa över 40 hp den här terminen. I vanliga fall läser man bara 30 hp/termin. Men jag behöver alla poäng jag kan få just nu. Och med tanke på att det inte kommer vara någon tenta så behöver jag inte anstränga mig allt för mycket.

Det blev 38 sidor och 6077 ord. Det enda som saknas är att jag ska rita lite bilder sen när jag skrivit ut alla papper. Jag är helt slut i huvudet, ryggen, armarna, fingrarna och har vansinnigt ont i röven efter att ha suttit på samma ställe i över 12 timmar. Har inte rest mig ur soffan många gånger idag.

Men nu när jag är färdig kan jag ta en ordentlig sovmorgon imorgon. Det ser jag verkligen fram emot. Nu ska jag äta lite sen kryper jag ner i sängen. Godnatt.

Jag ska eventuellt få tillgodoräkna två andra kurser i vår, Anatomi och fysiologi I och II, då jag läst det i Gävle för några år sedan. Skulle det vara så att jag får tillgodoräkna dessa kurser så har jag, för tillfället, bara en kurs i vår och det är den första kursen för den terminen, alltså direkt efter jul om jag minns rätt.

Förhoppningsvis får jag läsa andra kurser under tiden. Studievägledaren skulle prata med vår progamansvarig om detta då det var han som skulle hjälpa mig att anpassa min utbildning efter det jag vill göra sen, jobba på SKL. Finns det inga kurser som passar så får jag nog jobba lite, men det visar sig.

Som ni vet så är jag tjänstledig från mitt jobb för att studera. Av en massa anledningar som jag inte orkar dra upp så får jag inget studiemedel från CSN. Och eftersom jag inte jobbar får jag ingen lön. Jag har alltså inte fått en krona sedan i slutet av juni när jag fick lite tillbaka på skatten. Visst, jag har fått pengar av mamma och pappa och det kommer jag vara evigt tacksam för, men det är absolut inte lika mycket som om jag skulle få lön eller studiemedel varje månad.

Det har snart gått 4 månader sedan jag fick pengar och då har jag betalat hyra, el, internet, mobilräkning, mat och annat nödvändigt. Jag måste verkligen spara varenda krona. Jag har inte ens köpt någon kurslitteratur till mina kurser då dessa böcker alltid kostar minst 500 :- och det tycker inte jag att det är värt att kasta ut på en bok som jag förmodligen aldrig ens kommer ägna en timme åt i hela mitt liv.

Jag saknar att shoppa. Bara kunna köpa något och unna mig själv, för att jag vill. Jag har nog inte shoppat något sedan jag flyttat ner till Skövde, om man inte räknar hårfärg vill säga. Det enda jag unnar mig är en bussresa till och från Karlsborg lite då och då, kanske lite mat när jag är ute och äter med David (om inte han bjuder vill säga) eller en tågresa så att jag kan hälsa på alla i Skutskär.

Vad vill jag nu med det här?

Jo. Jag saknar inte att jobba, det gör jag inte. Eller på sätt och vis saknar jag att jobba, för jag gillar mitt jobb. Men inte själva arbetssituationen som var på min arbetsplast när jag gick på semester. Men jag tycker verkligen om att studera och det här är verkligen vad jag vill. Jag vill inte vara kvar inom hemtjänsten hela mitt liv. Jag vill något mer för mig själv. Något bättre. Nu påstår jag inte att det är dåligt att jobba inom hemtjänsten, absolut inte. Det är verkligen ett av de mest givande jobben man kan ha enligt mig, om man nu gillar att jobba med gamla människor som jag gör. Man träffar på så många olika människor som alla har sin historia att berätta. Alla är på sitt eget sätt och för att jobba inom hemtjänsten måste man verkligen kunna anpassa sig efter kundernas behov och önskningar. Vi är där för att underlätta deras vardag och deras liv. Vi är inte där för att jobba våra 8 timmar om dagen för att få lön i slutet av månaden. Vi är där för deras skull eftersom de inte klarar av allt de vill själv.

Men åter till saken. Nu, när jag inte fått pengar på snart 4 månader, så uppskattar jag jobbet mer än vad jag gjorde när jag jobbade. Då visste jag att jag fick min lön varje månad, jag visste ungefär hur mycket som gick åt till räkningar, jag visste ungefär hur mycket jag fick över så att jag kunde föra över lite pengar till sparkontot och sedan "leva loppan" med resten av pengarna. Jag kunde köpa vad jag ville, när jag ville. Jag kunde äta ute flera gånger i veckan om jag kände för det. Det kan jag inte göra nu. Nu måste jag tänka på varje krona jag gör av med och verkligen vara stenhård mot mig själv. Och det ska ni veta, det är inte roligt.

Jag vet inte när eller ens OM jag kommer få något studiemedel från CSN när jag väl har fått ihop mina poäng som saknas. Får jag inget studiemedel kommer jag inte klara mig länge till på mina sparpengar och det suger. För då vet jag inte alls vad jag ska göra. För en sak är säker och det är att jag INTE vill flytta tillbaka till Gävle igen för att jobba. Jag vill verkligen plugga och jag vill göra det nu! Inte om några år, för jag har redan väntat alldeles för länge för att ta mig i kragen och verkligen göra något med mitt liv. Jag vill det här nu!

Men som jag har nämnt tidigare så har jag tenta på tisdag och om jag klarar den så har jag fått ihop mina poäng och förhoppningsvis får jag studiemedel från CSN då, men det får jag inte veta förns till jul. Men bättre sent än aldrig.

får jag inte mitt studiemedel får jag ta tag i saken då. Det är bara dumt att springa omkring och oroa mig för det nu, för jag kan ändå inte göra något åt saken i nuläget.

Är det normalt att sakna någon man precis har träffat?

Igår efter skolan satt jag och Izabella, alltså hon jag skulle redovisa med, och försökte få ihop något vettigt. Vi skrev massor och tog sedan tid på hur långt det var. Tillsammans fick vi ihop 7 minuter. Vi behövde alltså göra den dubbelt så lång. Vi fortsatte skriva hemma och träffades lite tidigare imorse för att ta tid igen och vi fick ihop ungefär 12 minuter. Därför bestämde vi oss för att försöka dra ut lite på det när vi väl skulle redovisa. Och det gick faktiskt bra. Det blev nästan exakt 15 minuter och självklart blev vi godkända. Riktigt skönt!

Nu är det bara tentapluggandet kvar. För på tisdag har vi tenta. Men innan fredag måste jag hinna renskriva färdigt mina föreläsningsanteckningar för att hinna skriva ut dom innan helgen, men det ska jag nog hinna. Är ledig imorgon och börjar efter lunch på fredag.