★carroe★

Nu har jag funderat på det här i flera timmar.
OM jag kommer in på skolan, ska jag verkligen flytta?
Ska jag ge upp hela mitt relativt trygga liv för att flytta till en helt ny stad med helt nya människor? En stad som jag aldrig ens varit i närheten av?!
Kommer jag våga?
Vinner jag något på det?
Eller kommer jag bara förlora på det?
Är det verkligen värt det?

Jag blir bara mer och mer osäker. Anledningen till det är nog att.. Nej jag vet inte.

Men en sak vet jag.
Ja, jag kommer att flytta om jag kommer in. Det har jag bestämt.
Man måste våga för att vinna. Och är det så att allt skiter sig, ja då är det bara att flytta tillbaka. För jag har någonstans att bo, jag har mitt jobb, jag har min familj och mina vänner. Allt finns kvar om det inte blir som jag tänkte mig.
Nu tror och hoppas jag att det kommer bli riktigt bra.
Men osäkerheten finns fortfarande kvar och gnager.

Det blir nog bra.
Eller?!

Satt just och jämförde mina meritvärden på studera.nu och antagningsstatistiken på vhs från 2010.  Om man ska gå efter det så kommer jag lätt in på biomedicin, men inte på sjuksköterskeprogrammet.

Helst vill jag komma in på sjuksköterskeprogrammet, men det var biomedicin som var planen från början, så jag är nöjd ändå. MEN, jag ska inte ta ut segern i förskott för man vet aldrig. Men just nu är jag lite närmare en bättre framtid, förhoppningsvis en bit ner i landet.

Jag vill verkligen, men jag hoppas inte på allt för mycket. Skulle bara bli så sjukt besviken om jag inte kom in och måste vara kvar på det här stället. Men vi får se i sommar. I'll let you know.

Den här helgen var precis vad jag behövde.
Mår sjukt jävla bra, trots att jag är hemma igen.

Bilder och lite annat kommer.
Väntar på att bilderna ska komma upp på eventet bara, så ska jag sno några därifrån hade jag tänkt.

Nu sover vi och vaknar upp i verkligheten imorgon.

Drar till Stockholm, eller rättare sagt Karlberg, över helgen.

Laters!

I'm still not me. Jag är fortfarande den där osäkra människan som tror att hon inte är värd något och som tror att hennes åsikt inte spelar någon roll. Det är det jag är van vid. Jag är inte van att ha någon som bryr sig om mig på det sätt som David gör och det gör mig rädd. Jag är rädd att jag ska säga något "fel" och då säger jag hellre inget alls. Varför kan jag inte bara bli Caroline igen, istället för en rädd och osäker människa?!

Kan ha världens bästa pojkvän som kommer hit och tar hand om mig när jag är sjuk.
Lagar massa mat och bakar brownies. Sjukt gott.
Sen är sällskapet rätt bra också. Det är ju inte direkt så att jag gråter mig till sömns för att han är här. Nej, riktigt glad över att han är här.

Sen att jag tvingar honom att kolla på Pirates of the caribbean är en helt annat sak som inte alls hör hit. Han ska få gå på bio med mig och se 4an när den kommer i maj. Och eftersom han inte sett dom andra 3 så måste han ju se dom. Så då passar jag på att tvinga honom nu :p

Brownies till frukost nu!

Ja, då var man sjukskriven igen. Denna gång av läkare. Så det blir inget jobb för mig förns på onsdag nästa vecka, vilket betyder att jag kommer ha 8 jobbade dagar under hela Mars. Det är ingen höjdare vill jag påstå, men jag kan inte göra något åt de saker som har hänt.

Förutom några undantag så har Mars helt enkelt varit en äcklig jävla skitmånad. Hade nästan kunnat klara mig utan den. Bara nästan! Men som sagt, inget jag kan göra något åt.
Så det är bara att hoppas på att April blir mycket bättre, men det är jag säker på.

Nu ska jag kurera mig, sen göra lite annat och efter det ska jag hem till Emilia och umgås med henne. Har inte träffat henne på.. ett tag. Men har man fullt upp så har man. Vi har båda varit sjuk också.

Serier och kakor nu!

Mitt i all ilska så finns alltid lite glädje.

Jag var in till chefen idag och pratade om min eventuella tjänstledighet som jag vill ha direkt efter semestern, då jag förhoppningsvis kommer flytta till skövde för att plugga.
Hon sa att jag fick vara tjänstledig hur länge jag vill, så länge jag pluggar. Det känns riktigt bra faktiskt, att veta att jag har något att gå tillbaka till om allt skulle skita sig helt.

Bara jag kommer in på skolan så flyttar jag och vet inte när, eller om, jag kommer tillbaka. Det återstår att se. Jag är iallafall glad att jag får tjänstledigt OM jag kommer in. Det är en trygghet. Då är det bara allt annat runt om kvar, som också måste fixas. Men det löser sig det med hoppas jag. Får väl leva med dubbla hyror i 3 månader och leva som en riktigt student. Yey!

Nu är jag riktigt jävla less!
Var hemma från jobbet hela förra veckan på grund av att jag var sjuk. Var faktiskt glad i måndags när jag skulle jobba kväll, även efter att jag hade jobbat, och ni som känner mig vet vad jag tycker om att jobba kväll. Jag HATAR det, men i måndags var jag glad! Igår när jag vaknade så kände jag att jag hade ont i halsen IGEN! Pratar med hälsocentralen och dom tycker jag ska komma på en drop-in tid för att ta halsprov. Så idag efter jobbet åkte jag direkt till hälsocentralen och då visade det sig att jag har fått halsfluss, IGEN!

Idag var det den 6e dagen jag jobbar på hela Mars, på grund av olika saker, och jag vill verkligen jobba nu, även om det finns saker jag hellre gör. Men jag vill jobba för jag är less på att vara sjuk.
Men nej då! Jag ska tydligen vara hemma hela veckan på grund av smittorisken. Visst, det kan jag gå med på, men ändå. Jag blir galen av att bara gå hemma.

Förhoppningsvis så kan jag jobba på måndag. Eller nej, jag SKA jobba på måndag. JAG SKA!
Efter att jag varit sjuk färdigt nu så ska jag skippa det här med att vara sjuk. Jag ska vara frisk för alltid! Så det så. Så det är ingen jävla idé att ni kommer med en massa sjukdomar och försöker smitta mig. För det kommer inte att bita på mig mer! HA!

Inte får jag träna heller, självklart. Och imorgon är sista ordinarie träningen som vi har innan det är slut. Jag har två gånger att ta igen på grund av att jag varit sjuk och eftersom jag missar den imorgon så är det tre. Men hur i helvete ska jag lyckas ta igen 3 träningar på 2 tillfällen?! Alla ser ju att det är en omöjlighet!
FAN VAD FÖRBANNAD JAG ÄR NU!! HELVETES JÄVLA SKIT VAD ARG JAG ÄR!

Hemma efter en helg i Stockholm. Sjukt bra helg.
Men den fick mig att inse hur mycket bättre jag skulle kunna ha det. Jag ville inte alls åka hem igår. Trivs riktigt bra där nere, även fast jag egentligen inte alls passar in. Men det kunde jag inte bry mig mindre om, för jag gillar människorna. Dom är hur bra som helst.

Frukost i solen, bio, sjukt god mat, rödvin, en läskig häst, en underbar pojkvän och hans vänner. Bättre än så blir det inte. Jag mår riktigt bra där nere, så jag får nog åka tillbaka snart. Väldigt snart!

Yes I am!

Har sökt lite skolor nu. Förhoppningsvis kommer jag in och då flyttar jag så fort jag bara kan.
Jag vill verkligen göra det här så nu håller vi tummarna i några månader!

Har legat i sängen så gott som hela dagen. Sammanlagt har jag nog varit uppe i 30 minuter. Det blev alltså inget jobb för mig idag, inte imorgon heller.
Just nu mår jag lite bättre, får se hur jag mår imorgon när jag vaknar. Jag hoppas på att det inte blivit värre. Jag vill bli frisk NU!

När jag ändå håller på..
Trots att jag mår som ett as så mår jag så sjukt jävla bra, på insidan.
Det blir bara bättre och bättre för varje dag.
Just nu kan jag inte sluta le! Jag är så sjukt jävla glad.
Så kan någon jävel ge mig fredag nu, för jag vill inte sakna mer!
Jag vill vara hos min David! Jag vill vara i hans armar och bara vara lycklig!
Så ge mig fredag! Tiden går alldeles för sakta just nu.

Mår som ett as. Hosta, feber, värk överallt, svårt att andas.. You name it.
Jag har inte tid att vara sjuk, för jag ska jobba och träna hela veckan.
Och på fredag ska jag till Stockholm. Det är inget jag ska missa, även om jag är döende.

Just nu självmedicinerar jag med hostmedicin. Ska kolla om jag har några värktabletter kvar också. Har försökt klara mig utan idag men nu pallar jag inte längre. Speciellt inte när jag ska sova.

Berättar om idrevistelsen imorgon någon gång, för nu orkar jag inte.
Nu blir det dricka massa vatten och sen försöka sova.
Hoppas jag orkar jobba imorgon, det återstår att se.

Snart bär det av upp till Idre. Det är ingen resa jag ser fram emot ska jag säga. Jag har en stor klump i magen och allt känns bara så jävla jobbigt.

Imorgon är begravningen. Det kommer gå bra hoppas jag, men det kommer bli jobbigt. Allt kommer bli så verkligt och det vill jag inte. Jag skulle kunna sitta här, instängd i min lägenhet och låtsas att hon fortfarande lever. Jag vill inte inse sanningen. MEN, det ska bli skönt att få ta det där sista avskedet för att kunna gå vidare.


Måste skynda mig att packa innan dom kommer och hämtar mig. Återkommer på lördag kväll när jag kommer hem igen. Så länge bjuder jag på en bild på världens bästa farmor <3

Du är död för mig!
Jag vill ALDRIG ha något mer med dig att göra. Aldrig någonsin.
Så håll dig borta från mig och mitt liv!

Jag hatar inte dig, för du är inte värd att lägga ner någon som helst energi på.
Jag kan inte fatta att det tog så lång tid för mig att fatta!

Nu lägger jag ner.
Jag skiter i allt!
Jag ger upp!

Och varför kan jag inte bara sluta ta åt mig vad folk säger?!
Det är ju BARA jag som mår dåligt av det.
Varför kan jag inte få vara glad och må bra?

Jag har ingen som helst aptit längre. Jag skulle klara mig flera dagar utan mat känns det som. Är inte alls hungrig. Har egentligen ingen lust att göra något annat heller, förutom att träna.
Jag skulle kunna ligga nerbäddad i sängen eller soffan hela dagarna och inte göra ett skit.

Vet inte riktigt varför jag känner så, med tanke på hur bra jag mår. Jag får det inte att gå ihop.

Gjort illa mig har jag gjort också. Vet inte om det var på jobbet eller träningen. Men började känna av det på träningen idag. Höger armbåge och handled. Riktigt jävla ont gör det. Hoppas det går över till nästa vecka då jag ska köra 3 pass istället för 2. Vill verkligen inte missa dom.

Men skitsamma. Glass och kakor blir det nu, så kanske jag blir på lite bättre humör.